Tankar om skor

Om löparskor skriver fina Camilla, som är min PT och min stora inspiratör. Att jämföra mig med henne kommer jag aldrig att kunna göra vad det gäller löpsträckor och mentalstyrka, även om jag tycker att jag riktigt bra på att sätta upp mål för mig själv och även genomför dem. Nåväl, Camilla skriver om löparskor och det får mig att tänka på hur viktiga de är även för mig, även om jag ännu inte har kommit längre än att jag ser mig själv som en löpare i vår….

Träningen inför det har pågått länge och kommit ur att jag verkligen ogillar att vara sjuk och att inte orka. Men har intensifierats under vintern fram till nu, då jag kört på med i snitt 3-4 pass i veckan på gymet. 

Trots att min konditionsträning utomhus har sträckt sig till snabba, långa promenader så har sökandet efter bra skor varit otroligt viktig och samtidigt en ren djungel. Jag vill ha en bra, smidig, skön perfekt sko. Men foten passar inte in i de skor som jag har tänkt mig...eller sportbutiken tror. Damläst..nejnej, för bredfot med stortå som pekar uppåt så att naglar byts ut efter varje sommarsäsong som på det värsta fotbollsproffset! Hur ska det inte bli när jag börjar springa!?? När den rätta skon har hittats så vill jag som den vanemänniska jag är -ha den alltid. Bara gå in och köpa ny när den är sliten...Så är det för mig som knappt behöver tänka på underlaget ännu...hur ska det bli sen?

När jag var ung så hade jag en period av träning inomhus som resulterade i att jag även löptränade utomhus. Jag fick benhinne inflammation när jag hade min allra bästa period…det vill jag ogärna drabbas av igen. Jag kunde knappt ta ett steg framåt under en lång period och jag förstod i efterhand att det berodde på att jag sprungit på asfalt i fel skor. Att finna den ultimata skon har pågått sen dess. Då var det Nike air modell –81 som jag köpte, med inbyggd luftkudde som gav studs under hälen. Vi skojade då om att snart kommer skon som gör att vi knappast behöver anstränga oss…men icke det kan jag konstatera med facit i handen.