Repeat

Den här sommaren har varit lite annorlunda än tidigare somrar på ett sätt. Jag har inte läst så många böcker som jag brukar. Men mer om det en annan dag.

Något annat som jag också har gjort mindre den här sommaren än förr är att lyssna på sommarpratarna i Sommar i P1. Tidigare har jag i förväg på hemsidan prickat i de som jag i verkligen velat lyssna på och så har jag fått ett sms när det var dags för att vara helt säker på att inte missa någon. Sen har jag ju även fått bra tips av goa vänner på sommarpratare som de har haft som favoriter.  I sommar har jag inte haft en aning om sommarpratarna, de har kommit som en glad överraskning när vi färdats längs Sveriges vägar kors och tvärs. Ja, över 450 mil har det blivit i år! Mer även om detta en annan dag. 

Men så i fredags så satt vi i bilen åter igen, slog på radion och kom mitt i ett sommar program…vi spetsade öronen. Skrattade och grät en tår. Åkte sen hem och lyssnade på en repris…vilket vi har gjort två gånger till av samma program!

Kanske var det dialekten, den härliga norrländska humorn som talade till både mig och maken. Kanske var det persongalleriet som gav igenkännande minnen av personer som jag mött som ung, nära personer som betytt mycket. Kanske var det beskrivningen av en betydelsefull pappa som gick bort alldeles för tidigt...blandningen av stor humor och längtan som slog an en sträng. Bra var det!

Vem sommarprataren var?? Joo, Olof Wretling som på hemsidan beskriver sitt sommarprogram så här – Det här blir en och en halv timma om männen i mitt liv