Bara sol hos mig

just nu!

På jobbet har vi pratat en del om att det vore väääldigt skönt att åka iväg till solen och värmen precis just nu. Vila upp efter en intensiv höst och få D-vitaminer inför vintern.

En liten minisemester har jag och C i alla fall. Vi besöker vårt barnbarn och då laddar vi verkligen batterierna. Sen har vi sån tur att vädret här nere i Helsingborg har visat sig från sin allra bästa sida idag när vi tog en lånpromenad och bara njöt av varandra och den fina omgivningen. Joo, det var en som badade! Jag tycker att det är strongt gjort att hoppa i utan att vara uppvärmd av bastu.

Jag hinner just nu tyvärr inte vara med på fredagstemat men jag såg att HeLena som är värld nu har valt Astrid Lindgren som tema just den här fredagen. Det kan jag inte motstå. Astrids känsla för barnet är unikt och helt fantastiskt! De här raderna ifrån henne har cirkulerat på facebook och dem lämnar jag vidare till er alla.

Njut av helgen och av varandra, det ska vi göra!

KRAMAR!

Bättre glasögon kanske??

Ja, det där med att läsa en massa böcker under semestern, det har jag gjort så länge jag kan minnas. Ofta har bokhögen varit enorm och fler böcker har tillkommit efter besök både hos min mamma och svärmor…men inte i år.

Jag har funderat en del på det, hur kan det bli så?

Jag tycker fortfarande att det är så härligt att försjunka i en bra bok på sommaren och kunna läsa hur många timmar som helst utan att behöva tänka på att man jag ska upp på morgonen eller passa någon viktig tid.

Första veckan på semestern så tänkte jag att det nog mest berodde på att jag var trött på böcker efter att jag hade läst så mycket studielitteratur under våren. Men veckorna gick…Så fick jag en bok av Jacqueline Winspear under näsan, den sträckläste jag. Vilken bok! Sen fick jag syn på boken Born to run av Christopher McDougalls som sedan april finns på svenska. En riktigt intressant bok som jag läser i nu och då.

Maken har precis som vanligt plöjt igenom en massa böcker under sommaren så när han skulle fylla på förrådet så hängde jag på. Jag hittade en ny kalender med extra plats att skriva in träning i, why not liksom? Så precis innan vi gick ut ur affären så råkade min blick fastna på Kajsa Ingemarssons senaste bok Någonstans inom oss. Så var jag borta från yttervärlden igen. En eftermiddag och seeeen kväll senare så kröp jag leende ur min läsbubbla.

Jag har varit i himlen och är tillbaka! Jag älskar boken!

.

Näee, det blir nog ingen mer bok läst den här semestern…så är det och jag ska inte fundera mer på det. Man förändras visst!

Repeat

Den här sommaren har varit lite annorlunda än tidigare somrar på ett sätt. Jag har inte läst så många böcker som jag brukar. Men mer om det en annan dag.

Något annat som jag också har gjort mindre den här sommaren än förr är att lyssna på sommarpratarna i Sommar i P1. Tidigare har jag i förväg på hemsidan prickat i de som jag i verkligen velat lyssna på och så har jag fått ett sms när det var dags för att vara helt säker på att inte missa någon. Sen har jag ju även fått bra tips av goa vänner på sommarpratare som de har haft som favoriter.  I sommar har jag inte haft en aning om sommarpratarna, de har kommit som en glad överraskning när vi färdats längs Sveriges vägar kors och tvärs. Ja, över 450 mil har det blivit i år! Mer även om detta en annan dag. 

Men så i fredags så satt vi i bilen åter igen, slog på radion och kom mitt i ett sommar program…vi spetsade öronen. Skrattade och grät en tår. Åkte sen hem och lyssnade på en repris…vilket vi har gjort två gånger till av samma program!

Kanske var det dialekten, den härliga norrländska humorn som talade till både mig och maken. Kanske var det persongalleriet som gav igenkännande minnen av personer som jag mött som ung, nära personer som betytt mycket. Kanske var det beskrivningen av en betydelsefull pappa som gick bort alldeles för tidigt...blandningen av stor humor och längtan som slog an en sträng. Bra var det!

Vem sommarprataren var?? Joo, Olof Wretling som på hemsidan beskriver sitt sommarprogram så här – Det här blir en och en halv timma om männen i mitt liv

Med gräs mellan tårna

Ett oplanerat sommarblogguppehåll blev det i år. Dagarna utan skrivande här har gått i varandra, allt annat har fått ta mer plats och det har känts helt ok. Sol, sommar och fritid ska ta massor av plats när den äntligen är här.

På kursen som jag gått under våren på universitetet fick jag betyget B, vilket är jättebra + fina ord på vägen av läraren som läst min examination. Det värmde gott! Flera saker avslutades och färdigställdes inför hösten på jobbet veckorna innan semestern. Tempot gick snarare uppåt än nedåt så som det gjorde förr strax innan semestern.

Vi har varit på resande fot en stor del av vår semester. Njutit tillsammans med familjen i Helsingborg, Köpenhamn och Norrbotten och nu landat här hemma.

Det som jag är väldigt glad över är att jag har lyckats hålla igång träningen trots ledigheten. Det har inte fungerat så bra förr. Den finns där nu inuti mig som en vana..kan inte låta bli. Känner mig så glad över att jag varit så envis och att Camilla har inspirerat mig så mycket. Att få igång löpningen har ju varit mitt mål från dag ett på gymet, sen har träningen där ibland fått mig att glömma just det målet. Jag tycker ju att det är så skönt att känna hur styrkan växer i mina muskler. Den bonusen ger mig värsta kicken!

Maken och jag har försökt att få till en löprunda var annan dag under semestern. Jag inväntar fortfarande den där flow känslan som jag hade en gång för lääänge sen när jag löptränade riktigt mycket. Jag är glad för att jag vet hur det kan kännas när man bara springer på, när andningen är på plats och benen matar på steg på steg på steg… Så har det inte blivit ännu kan jag säga. Jag inväntar fortfarande the magic moment –plötsligt händer det! har jag hört. Men inte för mig, det är fortfarande hur tungt som helst. Men jag matar på och behöver inte stanna för att få luft längre, jag tar korta steg, springer långsamt och bara så länge att det känns bra…vissa kallar det för att gå snabbt…. Trots att det inte känns helt ok inuti mig, jag vill springa med långa kliv, vinden i håret, snabbt! Hahaha!

 

När jag så hittade den här godisbiten uppe i norr så blev jag nästan barnsligt glad. Det är ett kettlebellklot. Man kan hitta dem på så gott som alla sportbutiker, men jag har aldrig sett en så här fint orange klot tidigare. Jag gick med ett stort och brett leende ut ur butiken med klotet i hampan. Nu springer jag min runda och tränar sedan med klotet. Det är så roligt! Yihaa!

Kontraster…

 

…ja det kan man väl kalla det när vintern var kallare, längre och mer rik på snö än på väldigt länge & sommaren varmare, skönare och mer rik på sol än på väldigt länge.

Vid bordet som i vintras hade den vita höga snöduken sitter vi nu ikväll och njuter av värme, otroligt trevligt sällskap, mat och dryck.

Det é gött dé!

Semester…

…planerna är så gott som klara. Det känns skönt, något att se fram emot när det regnar ute och jag fryser, känner mig gnällig och trött.

Hoppas att askmolnet har försvunnit då…annars blir det rätt långt att bila.

En bra bok..

..är fint att ha med sig när man reser. Den här fick jag tips om flera månader innan resan men började läsa först när resan pågick. J M G Le Clézio´s bok Öken Den passade som handen i handsken. En fantastisk bok som jag till en början läste högt ur för Crister och våra två vänner som satt och rensade russin.

Läs den och njut!

I beskrivningen av boken står det så här, Öknen är den plats där liv och död möts. Där lever Nour, en arabisk pojke som följer sitt folk på flykt undan de franska trupper som satts in för att kuva nomadfolken i norra Afrika.
På samma plats, fast många år senare, lever en ung nomadflicka, Lalla. Precis som Nour känner hon en fullständig samhörighet med solen, himlen och ökennaturens mytiska krafter. För att slippa undan ett arrangerat äktenskap flyr hon till Marseille, där hon genast förvisas till slumkvarteren bland de fattiga invandrarna. Så sker något som gör att allt förändras; plötsligt ligger världen för hennes fötter. Men hennes längtan driver henne ständigt tillbaka till öknen och hon tvingas fatta ett avgörande beslut.
Öken blev Le Clézios stora genombrott och belönades av Franska akademien med Paul Morand-priset. Här blandas storslagna bilder från det nordafrikanska ökenlandskapet med fruktansvärda skildringar av hur hela kulturer går under av kolonialmakternas girighet och brutalitet.

Fortsättning..

..kommer nu.

Första dagen var vi rätt trötta allesammans. Vi ville helst av allt åka från Kairo direkt till vårt nästa mål på resan. Men först skulle vi få träffa abouna Yohanna och vara med på liturgi i hans kyrka. Han var så glad att träffa vår reseledare P igen och såg oss som sina gäster.

 

Vi blev efter liturgin inbjudna till en fantastiskt god lunch och även att besöka barnhemmet som de hade i ett hus inte lång ifrån kyrkan. Barnhemmet var endast för flickor. Några av flickorna hade varit där sen de föddes andra hade kommit dit senare och de stannade tills de gifte sig. Det här var deras hem och de såg ut att ha det riktigt bra. Vi frågade om de blev adopterade för att få en familj. Men fick ett nekande svar. Om vi uppfattade rätt, det var inte helt lätt att förstå engelskan emellanåt, så adopteras inga barn i Egypten. Barnen var ej muslimer vilket kan vara en av förklaringarna, utan från koptiska familjer.

Glöm ej..

…Earth Hour. Släck alla lampor och tänd några ljus klockan 20.30-21.30.

Vart börjar..

..man berätta om en resa som varit helt fantastisk? Från början såklart säger du säkert. Och det finns en viss tanke om att det är så man ska göra. –Ta det ifrån början brukar vi ju säga om någon ska berätta något, för att man ska få en helhet för att man ska förstå. Men i mina tankar hoppar jag gärna över början för att det var bra me-en det var liksom inte det som var så speciellt.

Men å andra sidan så kanske det var så att det ändå var inledningen till allt. Som första kapitlet i en bok som man tragglar sig igenom och gärna vill avsluta direkt. Men om man då bara håller sig kvar så gör kapitel två att man sen inte kan släppa boken förrän sista ordet är läst. Då önskar man att boken hade en uppföljare eller 300 sidor till, man vill att den ska vara för evigt!.

Under den här resan så sa jag ordet -synkronisitet fler gånger än jag har gjort någonsin tidigare. Det var magiskt så mycket som passade in på just det ordet under vår resa.

Vår resa började i Kairo med dess myller av människor. Jag fick en enorm Indien dejavù. En stad som aldrig sover. Där bilar tutar för att de har en tuta och därför behöver man använda den. Där en taxiresa får en att känna det som om man är mitt inne i en actionrulle. Det går otroligt fort!  Med omkörningar som får en att hissna. Samtidigt är det ett bra sätt att se staden på. Framför allt när det är köer och det är det. Då är det riktigt underhållande att se sig omkring. De otroligt fullastade små pickuperna. Med flak lastade högt-högt med tomater, vitlök eller varför inte fotöljer eller madrasser och högst där uppe kan det sitta en person!

En person berättade för oss att det varje dag åker ut från Kairo cirka 6 miljoner människor! Det är som om så gott som alla Svenskar skulle lämna landet var dag….

Timeout…

…en tillvaro utan klocka som sa när vi skulle stiga upp eller att det var dags att sova. En tidlös tid, då dagarnas vandring gick i långsamt tempo för att vi ville och hade bestämt så, och för att det var varmt.

Kvällar då vi drog upp sovsäcken under hakan och somnade med stjärnhimlen som tak och månen som en gungande båt ovanför våra huvuden på sen natten.

Det var vår semester som jag undan för undan ska berätta mer om här.

Men nu ska jag sussa!

Ett boktips till!

Når vi gick på Boulevard de la Liberation  i Marseille, så trodde vi plötsligt att vi såg en hägring i värmen.

Där under träden stod 2 giraffer….en var gjord av gamla böcker , huvudet stack fram genom lövverket. Med långa ögonfransar tittade den på oss. Den andra som var lite mindre, var gjord av gamla anteckningsböcker med pärmarna i grönt, brunt &  rött vid halsen och på ryggen.. Och alla anteckningar, som var vända så att man kunde läsa texten var resten av kroppen.

Läckert!

Så rätt..

…men ändå helt f-e-e-el!

En digestif före maten drack vi ofta i Frankrike förra året en tradition som vi tog med oss i år. Ofta en martini till mig, men när det är riktig varmt så är en god Ricard med mycket is och vatten så läskande och god!

På allra finaste franska så beställde vi två Ricard i Marseille och det var inte första gången på denna resa, men klart varmare än tidigare…. Nej vi kan inte mer franska än artighetsfraser och så att vi kan beställa det vi vill ha…eller…det var vad vi trodde tills killen kom med två espresso!?

Visserligen var det så varmt så att även en van Marseillbo som han som serverade oss kanske hade fått värmeslag….vi fattade ingenting men tänkte att –Mja en espresso sitter ju inte helt fel det heller. Fulla av skratt drack vi upp och gick vidare.  Men vad blev fel i vår beställning? Det är inte lätt att fråga när man är begränsad av språket.

Vi messade Camilla för att berätta om hur paffa vi blivit. Hon svarade skrattande att det kanske lät som om vi istället för Rica hade sagt deca alltså koffeinfritt kaffe!! Vem vill ha det?  Och Rica…nää det kunde vi inte ha sagt…så proffsiga var vi inte ännu att vi börjat slänga oss med förkortningar.

Inte förrän vi var på en restaurang i Castellane senare på vår resa fick vi svaret på missförståndet. På både kopp och choklad till vår espresso efter maten stod det Richard. Inte samma stavning men samma uttal. Rätt så kul tyckte vi, att under resan få reda på vad som hände med vår beställning i Marseille. Vi beställde, som de kunniga kaffespecialister vi är utan att veta om det. En speciell kaffesort! De ni! :D 

En het & fuktig…

…upplevelse blev Marseille.

Lite pirrigt var det när vi körde in i den gigantiska storstaden med bara en liten stadskarta i händerna på mig, den sämsta kartläsaren i historien. Men med en hel massa tur och en skicklig chaufför så körde vi rätt på direkten. Hotellet låg lite bökigt till så vi parkerade i ett parkeringshus och gick de sista metrarna till hotellet för att checka in. Och blev hänvisade att parkera i det garage som vi redan hade parkerat i, för hotellet hade inga egna platser.

Varmt hade vi haft en tid redan och det var skönt, men att vara i en storstad i hettan var påfrestande. Vi sökte upp varenda vattenhål med parasoll som vi kunde hitta. Rätt mysigt att sitta och titta på stadens puls. Men ovant också eftersom vi hade rört oss så mycket fram till dess.

Dag två var det Frankrikes nationaldag. Den som inte har varit i frankrike och firat den borde resa hit då. Det är stort! Förra året i lilla Biscarosse var vår första gång. Nu var vi i frankrikes andra största stad, Paris är etta. Det började med stor parad på förmiddagen. Flygvapnet visade upp sig från luften först, sen paraderade alla olika militärtyper. De fick stora applåder och jubel.

På kvällen när det var svalt och skönt så samlades fler och fler människor nere vid hamnen där vi bodde. Alla samlades där för att se det stora fyrverkeriet som är nationaldagskvällens stora happening. Alla restauranger satte ut en massa extrabord. Människor flanerade, stod och pratade och hade fest på båtarna i hamnen. Det var full aktivitet med massor av människor i alla åldrar, men så lugnt och trivsamt trots att det var fest. Vi fick av vår nattportier reda på att förra året hade 120.000 personer samlats för att se fyrverkeriet! Det var nog minst lika många i år.

Vi såg fyrverkeriet från första parkett, i från fönstret i vårt hotells matsal. En otrolig upplevelse! Så fantastiskt stort så det går inte att beskriva. Även om vi har massor av bilder så ger de ändå inte rättvisa åt den föreställning som vi var med om. Vi förstår verkligen att detta måste ge fransmännen extra energi inför det nya året….ja det känns som om nationaldagen här är mer en början på något nytt, som vårat nyår.

 

Kvällsutflykt

På den tredje dagen..

…hämtade vi vår hyrbil och åkte vidare längst vackra strandvägar mot vårt andra resemål La Croix-Valmer. Vackert beläget låg vårt hotell, jag blev alldeles betagen av utsikten från vårt rum. En väldigt avkopplande och skön miljö.

 

Där fanns flera härliga stränder och mysiga små byar som vi besökte. Vi åkte ju såklart en tur till St Tropez som är en fin liten stad, men otroligt dyr. I hamnen var det fullt av båtar, många som var så stora så bara fendrarna var i storlek som en tvåmeters sumobrottare. Och det var flera på var sida om båtarna! Kul att se, men rätt skönt att åka därifrån sen efter titten. Föresten, vi såg inte Viktoria Silvstedt i Troppan. Hon skulle enligt tidningarna vara där när vi var där, men vi var nog inte på samma ställen, konstigt nog haha!

Efter våra utflykter var det skönt att komma tillbaks till vårt hotell och ligga vid poolen med en bra bok och ett glas kall öl.

Betongkeps!

Har man väl känt av någon gång!? Eller är det så här man ser ut när man inte kan tänka out of the box?

Den här gigantiska huvudet kan man se utanför Musèe D´Art Moderne et d´art contemporaina .

Våra första kustdagar..

inledde vi i Nice. Vi var ute efter sinnliga upplevelser.  Att se och upptäcka det vackra mitt i stadens hektiska trafikbrus.  Vi bodde längst strandpromenaden, precis där den byter namn från Promenades des Anglais till Quai des Etats Unis. Blomstermarknaden “Marche aux Fleurs” och Gamla Stan låg precis bakom vårt hotell. Perfekt läge!

Här smakar vi lokala specialiteterna pissaladière en sorts pizza med lök, ansjovis och svarta oliver och socca som är pannkaka gjord på kikärtsmjöl. Till det rosévin som passar bra i värmen!

En god tapenade kan man inte motstå.

Vi gick upp till en klosterträdgård som låg högt över staden. Den hade vackra planteringar och en vacker utsikt. Lugnt och fridfullt!

 

Länge har vi velat se  blåmålaren Yves Kleins konst och vårt lysmäte fick vi stillat för en tid på Musèe D´Art Moderne et d´art contemporain.

 Matisse museet var inte lätt att hitta,vår stadskarta sträckte sig inte så långt kom vi fram till senare.

Vi gick och gick och gick fel, så vi frågade tillslut och blev hänvisade tillbaks till fel museum, det som vi redan hittat men inte skulle till.  Men vi tänkte att okej vi går in och tittar och kanske får vi chansen att vila våra fötter i allafall. Det var Chagall museet. Och det var klart sevärt! Vackra tavlor i ett vackert museum. Museet har ett mysigt café som vi gick tillbaks till när vi hade varit på Matisse museet. Vi tog en underbart god och frasig baguette med paté och vårt första glas sirop l´eau, citron. Det var läskande och smakar som kall citronsaft. Det finns med andra smaker också.

     

Matisse museet fann vi tillslut. Men Chagall museet var helt klart en större upplevelse.

Här

är vår Tour de France rutt.

Man förstår att..

man är i stort behov av semester…………

 

när man går ut från hotellrummet och först i trappen ner tittar på varandra och frågar

-stängde du dörren??

Vi var osäkra båda två, så vi gick tillbaka…

…den var -öppen!!!

Det här var första dagen, det blev bättre sen :D.