...och det är bara 10 dagar kvar!!
Helt otroligt att det snart är dax!
Magen är bara en rund kula som står rakt ut. Lilla Cashew ska nu väga lite över tre kilo och gör sig nu påmind om sin existens hela tiden.
Lilla mor har blivit befriad från den värsta ishias
en och kan nu äntligen gå normalt
. Det är skönt för en som har vind i benen och är van att röra sig snabbt och lätt.
Cashew sträcker nu ut sig i sin fulla längd
känns det som så att mor & far tror att den är påväg ut..fel väg. Tänk att skinnet håller, att det är så töjbart.
När vi sitter och pratar så får mamma Camilla plötsligt en spark som får henne att tystna och se bara helt strålande lycklig ut.
-Jag är också här! en hälsning från en som också vill vara med.
Det hickar och boxas där inne mest hela tiden.
När jag så lägger handen på den runda magen för att också få känna på underverket, så är det aldeles lugnt. Möjligen en liten svag upphöjning
en nådig liten och lätt hälsning.
Så fort min hand lämnar magen så börjar sparkandet igen....
För någon tid sen, när jag satt där och inväntade sparken från Cashew
-h*n sparkar hela tiden och man ser hur det går vågor på magen påstod lilla mor...helt sanningsenligt förståss. Men det var bara ämnat för mor & far såklart.
Då kom jag på, jag använde min
påhittade svensk/franska Allå Allå brytning och sa
-
pappa kommer...Grégorriii kommer....Och tror du inte...Cashew tog ett glädjeskutt så att även mormor fick känna på hur magen gick i glädjevågor.
Det funkade ett tag med
franskan. Men Cashew lär sig snabbt...h*n går inte på det igen....