Visar inlägg med etikett måla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett måla. Visa alla inlägg

lördag 18 december 2010

Curt Källman har lämnat jordelivet

Oj så konstigt det känns…

Jag kikar in på Susanna Odens sida Livsträdgården och där står det att vår lärare i Vedic Art, den helt fantastiske Curt Källman är död.

Så många minnen dyker upp. Sommarveckor på Öland med målning i lador och utomhus. Curts fantastiska undervisning, filosofiska tankar och kunskap. Med en enorm förmåga väckte han vår inneboende kunskap till liv och att alla kan måla. Att vi alla har ett utryck inom oss, vårt eget inneboende utrycks sätt som bara väntar på att födas. Detta är några av Curts egna alster.

Många var vi som innan mötet med Curt sa –Men jag kan inte! För det hade skolan och omgivningen lärt oss. Men så plötsligt så hände något under guidningen av Curt, och det var för oss alla fantastiskt.

 

 

Bild0097

De här männen i långa kaftaner klev ut ur färgen och ut ur min tavla en av veckorna på Öland. Jag blev alldeles tagen när deras konturer började synas i färgen, som något man ser träda fram ur dimma och sen sakta men säkert blev de tydligare och tydligare….Veckan efter påbörjade jag, min man och en god vän lärar utbildningen.

 

Alla kan måla

Konsten är tystnadens språk och det oändligas uttryck. Bara du lyssnar för ett ögonblick så kan du få höra det. Alla kan måla, alla kan skapa, alla kan få kontakt med sitt eget skapande uttryck. Det finns inga begränsningar när glädjen finner vägen ut. Från hemsidan

Vila i frid käre Curt.

fredag 3 april 2009

Kreativitet! Inspiration!

 DSC_0148

två delar av Fredriks triptyk

Glad och inspirerad av Emmamas inlägg så minns jag tillbaks till för några år sedan när vi började måla Vedic art. Precis som de flesta andra hade vi inte målat sen vi slutade grundskolan. Då vi hade teckningslektioner som väl inte var sådär jätte inspirerande men dock roliga att gå på för att det var annat än matte lektionerna.

I Vedic art så utgår man ifrån det läget att alla kan och ingenting är fel. I korta drag så går man igenom 17 principer medans man upptäcker målandet. I den första kursen hinner man kanske igenom de första 6-8 principerna.

Vi blev så inspirerade så vi åkte på veckokurser på Öland…helt underbart! Att sitta och måla hela dagarna var som en lång meditation.

En sommar följde sonen med han var väl 14-15 år då. Det var så kul att se hur olika vi jobbade med vårt målande. Crister och jag satt hela dagar och målade-tittade-på vår målning-kollade på färg- målade igen. Fredrik började morgonen med att sätta upp sin duk, sen började han lite smått att måla. Han gjorde sen en hel massa annat utomhus och kom sen tillbaks in och målade intensivt i kanske 45 minuter. Det var som om han helt plötsligt var en öppen kanal för kreativitet. Sen gjorde han annat igen.

Efter den där sommaren så har han målat cirka 2-3 gånger per år. Och då sprakar det verkligen till. När det är dags så märks det på så sätt att han är fylld av en ide om det han vill måla. Jag tror att den ligger inom honom och bara måste ut och det ska då gå snabbt. Snabbt tar han fram allt som behövs och så startar processen. Målandet går snabbt och numera även med ett material som heter strukturpasta som man kan bygga upp bilden med. Han har alltid en tanke med det han gör som han sen berättar. En gång gjorde han en triptyk, tre tavlor i olika storlekar som hängde ihop.

Tavlan som han gjorde på Öland släpade han i slutet av nian med sig till skolan för att visa för att han skulle kunna få en betygsbedömning av bildläraren. Tavlan med tillhörande berättelse fick en sån positiv feedback att han stolt kom hem och berättade att om läraren hade vetat detta tidigare så hade han kunnat inspirera andra på skolan.

Jag tänker rätt ofta på det här att det är väldigt bra att ge ungdomar material att jobba kreativt med. Att måla tavlor, kanske många killar inte skulle välja att göra. Men om man målar och använder händerna och även struktur så tror jag att det skulle kunna passa många fler väldigt bra.

Att hitta vägen till sin egen kreativitet är stort och går snabbt när man är ung, den sitter längre inne i oss som har några år på nacken. Men hittar vi den väl så kan den lätt plockas fram och speglar då av sig på annat i tillvaron.

Så nu inväntar jag bara med glad förväntan att få se vad som kommer att hända när Emammas projekt startar upp.