Tänt vare här!

Något som jag har irriterat mig på ända sedan vi införskaffade dem är lågenergilampor. I reklamen för dem kan man läsa;

Spar på allt utom ljus. Lågenergilampor och kompaktlysrör förbrukar 80% mindre ström än glödlampor och håller upp till 15 gånger längre. De ger 7 gånger större ljusmängd per watt (lm/W). Det är även en enorm vinst för miljön under hela livscykeln. En tumregel: Glödlampan förbrukar 5 gånger högre effekt än en lågenergilampa med lika mycket ljus (5W lågenergilampa motsvarar 25W glödlampa).

Jag tycker att de faktiskt även spar på ljus!! Och det irriterar mig såhär en måndagmorgon…förresten varje vardagsmorgon då jag ska upp och det är mörkt ute.

Så här brukar det vara. Jag vaknar runt 06.00, numera till ljuvligt fågelkvitter från min wake up light som sakta ökar ljuset i rummet. Jag stiger upp går till badrummet där jag dimmat lampan så att den bara ger mig ett svagt ljus som jag ökar undan för undan, jag är trött och behöver sakta vänja mig vid helljus...

När jag går ut därifrån så är det dags att tända irritationsmomentet, lampan utanför sovrummet där min garderob är. Där är glödlamporna som enligt reklamen spar på allt utom ljus. Just i det här läget vill jag ha just ljus så att jag ser vad jag tar på mig. Men dom är så sega, de tar en hel evighet innan det är fulltljus…den tiden har jag inte då.

Lösningen kan ju vara att tända den när jag går in i badrummet…men det glömmer jag för jag är så trött…så vad ska jag göra? Önskar att det fanns några gamla hederliga glödlampor kvar. Nu får jag väl använda pannlampa istället.

Nog grymtat för idag.

En liten anekdot

Just nu doftar vårt kök av vitlök, räkor, chilli, rom och kokos. Maken och jag står med ryggarna mot varandra och gör fredagsmaten och efterrätten därtill.

Maken gör fisk & räksoppa så gott som efter eget huvud…spännande eftersom han i vår familj är känd som en duktig på kolijoxmatlagning. I dagligt tal enligt Kaja Vargs devis, man tager vad man haver. Vi köpte gott ost och vitlöksbröd på Gateau bröd idag så det ska vi äta till.

Jag står för efterrätten. Jag plöjer gärna i gamla invanda fåror, så jag hade tänkt något kladdigt med choklad…sen övergick det till hasselnötsdrömmar...som när jag inventerade skafferiet övergick i kokostoppar med lite god choklad i.

Nu till anekdoten. När jag var liten kanske mellan tre & fem, så hade min ena moster ett kafè, det var en dröm för ett litet kaksuget barn att gå på insidan av disken och på nära håll se alla godsaker och känna dofterna. Hennes kokostoppar var inte av denna värld! Så enormt höga och goda så jag sen dess har haft dem framför näthinnan när jag bakat kokoskakor och det har genom åren blivit en hel massa gånger. Smaken har jag fått till, men höjden har det gått mycket sämre med. Jag har försökt på olika sätt, men ju högre jag fått dem innan de skulle in i ugnen ju plattare har de varit när de har kommit ut.

Bara för några år sedan sa jag det till min mamma och frågade om hon visste hur moster hade gjort? Hon skrattade när hon berättade att –dem köpte moster från ett bageri och de hade nog speciella formar som de bakade dem i…upp och ner för att få dem toppiga.

Häpp!! Varför frågade jag inte tidigare liksom??

Den bästa maträtten jag har ätit på en semester

Veckan har varit fulltecknad, jag varvar att jobba med att läsa min nya studielitteratur, den är så intressant! och att fixa lite annat som just nu viktigt. Det går riktigt bra tycker jag trots att det är mycket, för jag har strukturerat upp allt så ordentligt…tills igår morse då jag plötsligt kom på att jag hade missat ett möte kvällen innan. !! Man ska inte ropa hej…nej nej. Men det var ingen fara som tur var och inför nästa vecka får jag nog skriva med stora bokstäver i min planering för att inte glömma bort saker av vikt.

Nu är det ju dags för Mais ouis sista Fredagstema och jag kommer direkt att tänka på den absolut godaste maträtten som jag har ätit på en semester och det var på Biscarosse beach i Bordeaux, när vi hade varit på  Dune du Pilar. Det var vår första Frankrikeresa och vi hälsade på dotter Camillas svärföräldrar. Jag hoppas att ni håller till godo med länken. Där står att läsa om den absolut godaste maten på en semester ever. Tyvärr har jag inget recept men jag länkar till ett, moules frites  såå gott och önskar att jag kunde äta det NU! Tilläggas bör kanske, att vi inte pratar Franska. Det blev ju bra ändå, just den här gången. 

Tusen TACK! Mais ouis för den här månaden, det har varit jätteroligt att skriva till dina teman.

Nu ska jag fortsätta mitt läsande för det är kväll när jag skriver det här, eller förresten när du läser det här så är jag nog påväg till jobbet eller kanske redan påväg därifrån för att det är fredageftermiddag.

Ha en skön fredag!

Om väninnor…

och deras bästa egenskaper skrev jag om i fredagstemat…

En verklig test av vår vänskap skrev jag om under rubriken Å inte visste jag. Om vänskap och att kunna fixa till det även när det ser ut som om det faktiskt är kört!

Håll i hatten och läs! Jag får andnöd fortfarande bara jag hör talas om det…och det tas upp nästan varje gång vi ses, under skratt numera. Och S´s pappa sa sist vi sågs på en sommarfest att nu hade dom flyttat upp till Helsingland…så det vore bra om han fick reda på lite innan om vi behövde skjuts till flyget igen…

Enjoy!.

Stillhet

Idag, en finfin dag!

Barnbarnet Julie var på besök sen gårdagen med mamma Camilla. Förutom att vi kramades en massa så gjorde vi tygtryck på två tröjor till, det var roligt och blev fint. Ett lejon några bilar och en helikopter blev det den här gången.

På eftermiddagen så mötte jag en vän och vi gick till vår nya, arkitektoniskt väldigt speciella kyrka för två stilla och tysta timmar. Tidigare har vi varit på heldagar i tystnad som har varit hur härliga som helst, de har verkligen laddat batterierna.

Bara två timmar, skulle det vara bra? Ge den effekt vi ville?

Det var helt perfekt!

Nöjda och glada skildes vi åt. Jag gick hemåt med en skön känsla i kroppen.

Bästa egenskapen hos make/bästa kompis/syskon…

 … välj själva skriver Mais oui som håller i januarimånads Fredagstema i Show & Tell.

Och jag väljer…mellan att skriva om makens bästa egenskaper fina, snälla, glada du! Och så tänker jag att jag skulle kunna skriva om mina barn som har så fantastiskt många fina egenskaper så jag blir alldeles varm.

Men jag fastnar för att skriva om mina vänner som jag träffade förra fredagen. Vi som jobbade på samma arbetsplats på 90-talet och gjorde så många roliga saker ihop redan då. På arbetet lyfte dessa personer det pedagogiska till himmelska höjder, de upplyste politiker om dåliga beslut genom proffsiga skrivelser. De slog ann tonen –hur man bemöter personer som på olika sätt tar kontakt med oss på vår arbetsplats, det var då ett problem. Det var inte så lätt för några personer att verkligen förstå detta att till exempel när de svarar otrevligt i telefonen så drabbar det oss alla. Men genom samtal och diskussioner så gick det och det blev bra. Att alltid bemöta andra som man vill bli bemött själv, var och är naturliga egenskaper hos dessa personer. 

De hade då som nu en enorm vilja till det pedagogiskt allra bästa och gjorde och gör så många bra saker som gagnar de barn som är i deras närhet. Jag tänker ofta, vilken tur att jag fick just dessa personer med dessa egenskaper till kollegor just precis då.

Först var vi enbart kollegor, sen så började vi att träffas även privat. Var annan månad sågs vi i början. Vi turades om att vara hos varandra och vi delade upp vem som skulle göra eller ta med vad, för middag med vin ville vi ha. Den vi var hos gjorde efterrätt, en eller två personer har tagit med mat, en vin och en trisslotter! Bästa egenskaperna hos alla var då som nu att dela på gracerna, så att inte en ska göra allt. Det allra viktigaste var ju att vi skulle kunna ses och då när flera av oss hade yngre barn så var det ett bra sätt för att få allt att gå ihop.

Just det där med trisslotterna, en per person vid varje tillfälle, det skulle ge extra pengar till det vi redan sparade gemensamt för att kunna göra ljuvliga semester resor tillsammans. Vi har flera gånger  konstaterat att någon högre trissvinst lär det aldrig bli. För genom dessa år som har gått så har vi som mest skrapat fram 1000:- och det var för många år sedan. 25 & 50 kronor blir det då och då, inget som ens räcker till mer än en liten sötsak extra på vår semester. Men vi har svårt att sluta med dem ändå för vem vet…plötsligt en dag så kanske det händer! Haha!

De här vännerna har egenskaper som passar perfekt både till vardag som fest och resor. Vi har väldigt roligt tillsammans, vi ger varandra feed-back om saker som gäller både jobb och privatliv, på våra resor så händer det alltid roliga och dråpliga saker som gör att våra minnespärlor tillsammans blir ett roligt samtalsämne senare. Vi är olika personlighetstyper som kompletterar varandra väldigt bra. Och är det så att det emellanåt blir längre än vanligt mellan våra träffar så är det som om vi träffades igår, när vi väl ses. Timmarna bara flyger fram!

Jaa, har jag fått med allt gott nu? Förmodligen inte..men en rolig sak är att alla har en särdeles bra egenskap gemensamt (joo det finns fler) När vi är ute och reser så är alla så gott som lika bra på att läsa kartor. Men det behövs ju bara en som gör det så den som tar kartan i sin vård lotsar gruppen framåt och alla andra litar blint på kartläsaren. Så blint så ingen av oss andra har någon som helst invändning...vi slappnar av totalt och släpper taget, hamnar vi någon annanstans än vi tänkte så var det väl meningen att vi skulle se något annat då. Och är man på semester så har man tid att vända om och gå åt ett helt annat håll också.

Att kunna släppa taget är väl är en riktigt bra egenskap och att den besitts av fyra fina vänner är väl inte dumt! .

Tänk så bra det är med internet!

Till kursen som jag ska gå..eller rättare sagt redan har börjat fastän det inte riktigt känns så ännu, så saknade jag en bok. Jag har några personer i min närhet som studerar just nu och de har läst en kurs som har nästan samma innehåll som den jag nu ska gå, men de hade tyvärr inte just denna bok. Så jag var påväg att inhandla ett nytt exemplar.

Men så kom jag på att jag ju har hittat flera böcker på Bokbörsen tidigare. Så sagt och gjort, jag gick in på hemsidan och efter några klick så fick jag upp att det fanns ett exemplar av den och för endast 50:-!!

Idag, två dagar senare så ligger boken i min brevlåda och jag är så glad.

Nu ska jag sätta mig ned med en kopp te och bekanta mig med alla böckerna. Studierna kan börja!

Från soffhäng helg…

..till vardags fart.

Helgen blev lugn och så slapp som man bara kan önska sig. Lite försökte vi nog oss på att göra nått men…sen blev det slappa igen. Ibland är det verkligen så segt, kan det bero på vädret? Regn som tar bort all snö och gör att det blir jättehalt och jätteblött och jättetrist.

I fredags träffade jag mina före detta kollegor och bästa väninnor och reskamrater. Vi ordnade en middag för vår gemensamma före detta chef. Det blev en kväll som kändes varm och go i hjärtat hela resten av helgen. Menyn blev fantastiskt god, champagnen och vinet likaså. Vi pratade och mindes tillsammans och njöt av varandras sällskap.

Lördag, då var mitt enda mål att hitta en ny mobil, jag som efter plumsen känt mig totalt isolerad ville inte vänta en enda dag till. Med hjälp av make och son så hittade jag en ny, så nu är jag nöjd och glad igen. På kvällen badade vi bastu, det är så skönt!! Och så åt vi en god middag.

Söndagen kan väl sammanfattas med läsa-titta ut genom fönstret och se regnet-läsa lite till-bada bastu för att få upp värmen i kroppen-titta ut-reeegn!-ett bastubad till på kvällen för att bli varm igen.

Idag så var det jobbdag och logga in på skolan dag. Jag ska ju läsa en kurs på Universitetet på distans, mellan de 4 tillfällen som vi ska träffas så ska vi nå varandra över en internetportal. Jag hoppas att det kommer att fungera bättre och lättare än när jag pluggade på samma sätt våren 2009. Det är inte lätt att göra ett grupparbete då man sitter på olika orter, men det gick ju.

Förutom jobbdag och logga in på skolan dag så tränade jag med min superbästa personliga tränare Camilla. Det var länge sen sist eftersom jag fick en rejäl influensa i slutet av november, den höll aldrig på att släppa taget. Träningen kändes perfekt!! Så perfekt att jag bokade in ett spinningpass direkt efter….nu ska jag sätta mig i bastun, denna gång för att mjuka upp musklerna så jag kommer upp ur sängen i morgon.

Spinningpasset? Det var bus kul!

Trycka till!

Helt plötsligt fick jag en idé och Julies kvarglömda tröja fick ett spöktryck.

Så kul! Jag måste hitta fler saker att trycka på.

Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag

Stoppa skitsnacket!

När jag första gången läste om det som skulle bli dagens Show & Tell tema så tänkte jag att jag skulle skriva stora tankar om stora förändringar som jag vill ska ske. Men jag stannade vid något som är stort men dock litet om vi jämför med barnarbete, krig och jordbävningar. Hm, ja men en liten jordbävning kan man nog likna det vid ändå, som förstör och förmörkar och är precis lika svår att bygga upp senare, som Haiti efter jordbävningen.

Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag stoppa skitsnacket. Ja du läste rätt. På så gott som alla arbetsplatser och även på vissa platser där folk känner varandra men ändå inte, du vet vänners vänner någon man kanske var vän med tidigare eller gick i samma skola som. På flera av dessa platser så finns det personer som älskar att söka fel hos andra i sin omgivning. Den personen måste någonstans i sitt inre tänka tankar som -den är inte som jag eller enligt mina normer, då är den personen fel och avvikande

 

Jag tänker också på folks missunnsamhet eller tyckande om saker de personerna egentligen inte vet så mycket om men som nästan mer än något annat kan göra en annan människa ont

Det finns personer som älskar att prata illa om andra utan att veta så mycket. I deras huvud fantiserar de ihop en historia som är snuddande nära sanningen, men i och med att de fantiserar ihop en del så blir det helt fel. Det finns även människor som älskar att lyssna på de som skvallrar och pratar ”skit” utan att säga –Men stopp där, är det verkligen så som du säger? De ger näring åt skitsnackaren.

Om jag kunde förändra något så skulle jag vilja förändra just det. För jag vet hur lätt det är att någon råkar riktigt illa ut om tyckaren får allt för mycket luft. Att ingen ifrågasätter eller säger –Vad menar du? –Hur tänker du nu? Eller, jag vill inte lyssna på det där! För den som drabbas blir ofta så nerslagen av orden, de felaktiga osanna åsikterna att den inte orkar försvara sig.

 

På en arbetsplats till exempel är det lätt att någon börjar med små sensationer eller tyckanden om någon. Om alla bara lyssnar och nickar och inte säger emot så får den som snackar skit ännu mer vatten på sin kvarn. Och den det handlar om får sin arbetsdag, kanske hela sitt arbetsliv förstört. Jag skulle önska att fler personer istället för att snacka skit, vände på det hela och positivt nyfiket visade intresse för sin omgivning. Varför den gör si och den gör så –ja man kan ju fråga.

 

Jag hade tidigare en vän som kom från ett asiatiskt land. När hon kom till Sverige så var det inte bara det Svenska språket som var ett problem, utan även att tyda vårt kroppspråk. Genom att fråga så lärde hon sig undan för undan. Hon sa ofta –ni svenskar är inte så lätta att förstå. Då menade hon att hon hörde en sak men såg något annat. Men hon jobbade på att förstå. Det är lite av den varan jag är ute efter. Ofta kan det ju också vara tvärtom att det är vi som inte förstår en persons kroppsspråk eller sättet den säger saker på även om vi kommer ifrån samma land. Istället för att ställa en fråga till den personen som min vän gjorde, –hur kommer det sig att du gör så? Så snackar vi med en kollega –vet du vad h*n gjorde? –jaa, och vet du vad h*n sa! Och så är det pågång.

 

Jag jobbar på en arbetsplats som tidigare var rätt så liten, men så skulle den växa, den skulle bli dubbelt så stor. Stämningen kollegor emellan var god och när vi skulle utöka med fler personer så var det en av de saker som vi ville behålla. Då bestämde sig min närmaste kollega och jag oss för att så gott vi kunde skulle sätta stopp för skitsnacket. Om någon fiskade efter sensationer om än de var små så sa vi stopp. Vänligt men bestämt. Det har funnits några tillfällen då det kunnat bli stort och fel, att en person på grund av olika skäl hade kunnat bli skitsnackad om eller inte blivit indragen i arbetsgruppen. Men vi har lagt oss vinn vid att stoppa upp, men också att framhålla den här personens goda egenskaper, och naturligtvis även de övrigas. Att vi tillsammans tillför helheten något just för att vi inte är helt lika varandra. Det har gett ett öppet klimat, där alla vågar säga det den tycker på ett bra sätt. Vågar ställa så kallade dumma frågor. Vågar visa att –Jag kan! Och det har också gjort att alla känner sig trygga.

 

Jag tror att det är Det stora i det lilla som kan göra skillnad, kan vi förändra detta så tror jag att större katastrofer som krig kanske inte försvinner…men inte blir den första eller i vissa fall den enda utvägen.

Ordspråket "Döm ingen förrän du gått en mil i hans mockasiner" känns så rätt. -Indianskt ordspråk

PLUMS!

Och så hände det även mig tillslut, det har varit snuddande nära massor av gånger mn då har den dängt i golvet. I morse, jag hade bråttom för jag skulle bli upphämtad av arbetskamrat och åka på en konferensdag.

Bara ett sista toalettbesök….precis innan jag hann sätta mig ner så hör jag ett plums. Jag fattar först inte vad det var som jag hörde. Men så inser jag vad som har hänt,  j****, jag hade ju mobilen i bakfickan på mina byxor.

Vattnet var rent så det var ok att fiska upp den. Baddade med handduk, pysslade om så mycket jag hann.

Mobilen gillade inte vatten, vid lunchtid gav den upp. Nu är den helt svart. Trots att jag fönat den för att den ska bli torr så vill den inte gå igång.

Direkt infinner sig en känsla av att vara isolerad. Jag tänker också på bilder och alla telefon nummer som finns där i. Om någon ringer min mobil så kommer den personen till min telefonsvarare och den kan jag inte lyssna av. Imorgon behöver jag min mobil…på lördag lika så….och så vidare….

Nu ska jag se om jag kan sparka igång en väldigt gammal nödmobil som vi har undanstoppad i ett skåp.

Wish me luck!

110111

Den här tavlan målade jag till min syster för några år sedan. Namnet kom till samtidigt som jag målade, en ordlek som passade tavlan perfekt.

Den får sprida sin glädje här idag.

Enjoy!

110110

Idag var första arbetsdagen på det nya året. Första arbetsdagen på ett år som ska bli magiskt. Ett nytt år med nya möjligheter. För mig ska året fyllas med en blandning av utmaningar och vila, mycket glädje och fantastiska möten. En blandning av vardag och fest i stort och i smått. Reflektionstid och tid till eftertanke, en hel massa skrivande.

Det var en intensiv start på arbetsåret, då vi hade fullt schema från start till mål. Förskolan var stängd och vi utvärderade det som har varit och tog sikte på den nya terminen som ligger framför oss. Det var fantastiskt roligt att träffa kollegor. Jag hinner höra om hur de flesta har haft det under ledigheten, vi kramas och är glada att ses igen.

Men mest är det skrivaskriva och diskutera som gäller idag  -hur blev det som vi planerade i höstas? –vad var bra? –hur går vi vidare? Det är riktigt roligt! Jag och min kollega känner båda –Åh så mycket barnen har lärt sig under deras första termin på förskolan. Fantastiskt! Tänk nu kan dom gå, ja dom springer faktiskt! Och några har börjat bygga meningar och fyller i när vi läser sagor. Några har till och med börjat hjälpa till när vi räknar hur många barn som sitter i samlingsringen.

I morse när jag packade min ryggsäck med dator, anteckningsblock och pennor så la jag ner mina träningskläder. Jag vet att jag brukar vara rejält trött efter en intensiv planeringsdag, så trött så jag brukar lyda minsta motståndets lag och gå hem och vila. Erfarenheten efter framförallt höstens träning är att det är helt perfekt med ett  träningspass efter jobbet, för då tömmer jag huvudet och blir piggare. Så någonstans där denna tidiga morgonen, tänkte jag utmana mig själv.

Det är flera veckor sedan jag tränade, jag fick en rejäl influensa som jag inte har berört här alls. Sen kom julen och då var det annat på schemat…kanske skulle jag gå på löpbandet i alla fall. Jag behöver komma igång igen, så det finns egentligen inget att vänta på..men när jag inte har tränat på länge såååå

Jag gick till gymet fortfarande med tanken att gå på löpbandet, bli lite svettig å sen gå hem…Når jag kommer dit så står världens finaste personliga tränare Camilla där. Hon är alltid smittsamt pigg!

–Hej! Ska du med på spinningpasset som börjar strax? Jag ska här inte rabbla alla negativa tankar jag tänkte om min ork och så vidare. Utan bara berätta att jag rätt snabbt sa –JA! För ska jag ha kondis  förändring så gäller det att ha mest ork mentalt nu så här i början. För får kroppen välja så…ja då hade det blivit luffs på bandet som sagt. och med tanke på det jag skrev tidigare, Tankar om träning och spinning så kan jag nu efter dagens pass säga åtminstone till mig själv.- Man behöver inte invänta bättre kondis för att våga prova på. Det var jobbigt! Men det var kul! Och jag kommer igen Camilla!

Nu ska jag skutta in i bastun, bäst att ta hand om musklerna så att jag kommer upp ur sängen i morgonbitti

Inspiration x 2

Jag hittade den här underbart fina och inspirerande filmen som Paulina Teste har gjort.

Den ska jag se många gånger!

Tillagt senare; När maken hörde musiken så kom han leende ner till mig och frågade om jag också hade tittat på reklamen…-reklamen?? –Ja på Macmyras hemsida, unna dig själv ett eget gravityfat. Jag kan hålla med om att musiken låter rätt lika…och rubriken ovan och den till Mackmyra whisky är slående lik varandra. .Att unna sig något som får en att må bra.

Detär ju lite olika för olika för olika personer…

Om du gick i mina skor under en dag så skulle dina…

…ögonblicksbilder bli de här.

Show & Tell startar upp med det första fredagstemat och det fungerar som jag skrev här på sidan igår. Riktigt roligt känns det att få möjlighet att vara med här och skriva för första gången.

Jag skriver om dagen som är just precis idag.

Jag har varit ledig ett tag nu, men trots detta så gillar jag det här med klämdagar.  Det är vardag men på något sätt med en skön helg känsla. Jag sov gott och länge för att vara jag till kl 8, jag vaknade upp till doften av en god espresso och morgontidningen vid min säng. Kan dagen börja bättre? Tack älskling! Jag läser tidningen dricker min espresso och börjar sen förbereda mig inför mitt samtal med min handledare M.

Under den timme som samtalet pågår så börjar det snöa mer och mer. Det är helt otroligt, hur mycket snö kan det komma? Man brukar säga att regnet öser ner, här formligen öser snön ner. Stora lapphandskar som placerar sig ovanpå varandra och bildar lätta snöberg.

 

Tiden fram till lunch går fort idag, jag har glömt att äta frukost eftersom jag sov lite för länge och hade saker att göra. Espresso brukar inte räcka för mig som tycker att frukosten är dagens bästa måltid. Framför allt när jag är ledig. Efterätten idag blir apelsiner, så goda så jag inte kan sluta äta dem.

När jag tar på mig mina sköna vinterkängor för att ta en välbehövlig efterjulensgodsaker promenad så har det slutat att snöa.Jag har radio P4 med Magnus Uggla i öronen och skrattar gott under min vandring.

Nu har det blivit riktigt varmt och all snö har övergått till snömoddig sörja där jag går. Trottoarerna är så gott som obefintliga, snöröjarna hinner knappt med den här vintern. Fotgängare och bilar samsas på de smala vägarna. Jag möter en gammal dam med rullator, hon får kämpa på rejält för att komma framåt. Jag går förbi två skolor där flera personer håller på att skotta taken som har en tjock mössa av snö som nog är rejält tung nu när det har blivit varmare. Själv går jag med höga benlyft och är genomsvettig när jag efter över en timme senare kommer hem igen.

Något otroligt roligt händer idag när jag kommer hem. I brevlådan ligger ett antagningsbesked från Universitetet. Jag har kommit in på den kurs jag sökt!! Yezz! Har stått som reserv och inte vetat om jag skulle komma in. Jag loggar in…bökar runt..vet inte riktigt…har jag en PIN kod?? Men så är jag plötsligt inne och jag ägna tid åt att läsa om studielitteratur, träffar och om den mötesplats på nätet som delar av undervisningen kommer att ske på. Längtar, men är också lite pirrig.

Vi plockade ju bort julen för några dagar sedan och varje år så finns det, trots att vi tittar efter riktigt noga alltid någon liten tomte som står kvar och ingen ser förrän långt senare. I år gick det snabbt. Idag upptäckte jag tre små julpersonligheter som vi glömt att ta bort.

Camillas lucia, Fredriks julgris med grön mantel och Susanna tomte som jag just nu funderar på om de kanske ska få stå kvar av rent nostalgiska skäl ett tag till.

Nu börjar det att skymma ute…jag tror att resten av dagen kommer att gå i lugn & ro stil. Maken har sluta jobba för dagen, en god fredagsmiddag ska tillagas och ett gott vin ska korkas upp. Det är väl det hela för idag, mina ögonblicksbilder.

Fredagsteman Show & Tell

Jag har tänkt på det länge men inte förrän nu kommit till skott med att vara med på S&T som står för Show and Tell.

Januaritemat startar upp redan imorgon så jag får snabbt tänka till…vad ska jag skriva?

Det är Mais oui som håller i Fredagstemat i januari 2010.

7 januari: Om du gick i mina skor under en dag så skulle dina ögonblicksbilder bli de här

14 januari: Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag….

21 januari: Bästa egenskapen hos make/bästa kompis/syskon… välj själva

28 januari: Den bästa maträtten jag har ätit på en semester (har ni recept så ta gärna med det)

I februari så är det Annika som tar över taktpinnen. Och i mars moi! Jag har redan ett tema klart… men resten??

Övriga som är med är Saltistjejen, Nilla, Desiree, Anki, Strandmamman, Erica, Anna, Taina, Musikanta, I am Annika, Inga-Britt, HeLena, Olgakatt, Beijla, Anne-Marie, Jenny, Pettas, Mrs Clapper, Lotta

Om jag har missat någon så säg bara till.

Jag läste just idag kloka ord från en klok person, - Låt livet komma till dig… ♥, jag har precis gjort det

Smått & gott…

…från Julies semester.

ps. glömde tillägga att den lilla damen tog sitt första bastubad på Nyårs aftonen. Hon satt på laven längst ner och njöt, fick kallt vatten på fötterna som hon tyckte var rätt kul, sen svalkade vi av lilla magen. Det var kallt…men hon ville strax göra om det igen. Efter det första bastubadandet var hon biten så det blev bastubad varje dag efter det.

Vinterdag

Idag när vi gick ut för att leka så tog jag fram Julies vagn. Jag tänkte att hon kanske ville sova där sen, när vi hade lekt klart…men hon ville sitta där direkt och knappt fem minuter senare så sov hon! Det är skönt att sova ute!

Men sen var hon pigg och leksugen och ville inte gå in förrän vi hade lekt jättelänge…Ja, i sanningens namn så var det mina tår som då var iskalla och Julie protesterade och hade inte alls lekt färdigt.

Utelek Visa bildspel HÄMTA ALLA

Nu ska hela rasket rivas Visa bildspel HÄMTA ALLA

Men det finns ju saker man kan göra inne också. Äntligen är det dags att få en smakbit av pepparkakshuset som Julie har stått och luktat på sen hon och moster Susanna byggde det. Alla tomtar och julsaker försvann ner i förvaringslådor och julgranen står nu ute. Så nu är julen över för den här gången här hos oss och Julie står i vårt köksfönster och väntar på en taxi som ska komma med mamma Camilla. Sen bär det av hemåt för mor & dotter och mormor & morfar återgår till vanliga dagar...kanske sitter vi och hänger lite över Vem? filmerna av gammal vana och nynnar melodin som inleder filmerna. För det har blivit en vana för oss.

      ☆☆☆☆☆☆☆☆☆♥☆☆☆♥☆☆♥☆☆♥☆☆♥☆☆☆♥☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Kreativitet

Julie är pigg på att prova allt! Säger vi ordet måla, så lyser hon upp och säger –Lilli måla! Lilli är hennes uttal på Julie. Sen går det inte att hejda hon vill måla nu. 

Här fick hon prova att måla på den vita snön. Inte lätt eftersom hon ville ha sina målarfärger som snabbt fryser i minusgrader, och det inte fanns tid att plocka fram annat. Att måla på snö är roligt, för att det ska bli bättre än för Julie den här dagen så kan du ta vatten + färg blandat i en burk så är det bara att doppa penseln i färgen och måla på. Gör gärna olika färger. 

Att lägga puzzel är en annan av hennes favorit sysselsättningar. Snabbt och lätt går det! Jag, som själv inte precis har rätt öga för puzzel blir helt fascinerad av hennes strukturerade upplägg. Och hon gör inte på samma sätt varje gång. Hon skojar emellanåt med mig om vart biten ska vara. Hon sätter den på fel ställe och frågar –här? Om jag svarar –ja! Så skrattar hon och lyfter bort biten och lägger den rätt plats och tittar på mig för att jag ska se att nu är den rätt.

Undrar om det är på grund av huvudbonaden som det går så bra att puzzla?

Jag som knappt får ihop ett knopp puzzel kanske ska prova diadem varianten.

Klimakteriet vs klimatet

Läser fel gör jag ibland och skrattar lite åt mig själv i efterhand. Som när plåttermos blev något jag inte kunde förstå vad det var tills någon klok person sa –men det står ju plåt termos….!

Det här blev så kul så jag funderar på om det inte ligger något i felet.

I torsdags när jag läste morgontidningen och artikeln om Starka möten under året  under rubriken ILSKA så läser jag detta

Få frågor orsakar så mycket ilska som klimakteriet. Det är en liten men ihärdig klick skeptiker som inte vill gå med på att människan bidrar till den globala uppvärmningen. Idagsidan fick en släng av den sleven när vi skrev om klimakterieångest. forts…

Jag hinner tänka massor av tankar innan klimakteriet omformar sig och blir till klimatet framför mina ögon och inte alls lika nytt för mig som min felläsningen.

Så intressant om klimakteriet bidrog till den globala uppvärmningen…what to do about that?

God fortsättning på det nya året!