fredag 14 december 2007

En pumla är en pumla

såklart! Ja ni här söderöver säger ju julgranskula men i mina öron låter det inte alls rätt. Numera använder även jag det ordet för att slippa förklara och få menande blickar som om jag sagt nått heelt annat. Men inom mig är pumla som ljuv musik!

Det är ett norrbottniskt ord tror jag för jag har inte hört några andra säga det.

Men tänk vilka härliga barndoms minnen jag har till detta vackra ord. Jag fick en jättefin och stor glaspumla av min farmor när jag var liten, den var i ett fintnät. Den var så skör att jag bara fick titta på den där den hängde. När jag ändå, i ett obevakat ögonblick, tog på den så var den precis så skör som alla hade sagt och den blev till glassplitter.

Ja pumlorna förr var av glas och gick lätt sönder. Oftast var dom också röda och ibland med glittrigt mönster på.

Jag minns såväl när jag som liten steg upp tidiga decembermornar, det var alldeles svart ute, och endast granen var tänd och kanske den röda pappersstjärnan i köksfönstret. De röda pumlorna glittrade förtrollande i det svaga skenet från julgransbelysningen. Och det var inte alls så många dagar kvar tills tomten skulle komma.

3 kommentarer:

Monica sa...

har jag aldrig hört förut men så är jag ju norska också ;)

✿Ewa sa...

Monica; Tror inte att du hört det även om du vore svenska och upp född utanför norrbotten ;).
Ha en skn advent!

Elisabeth sa...

Vilket härligt ord...pumla! Jag har aldrig hört det förut, men nu kommer jag säkert att tänka på ditt ord, pumla, varje gång jag ser en julgranskula! Säkert!

Berättelsen kring din pumla var så levande... kunde nästan se julgranen och stjärnan framför mig där i fönstret! Fint och vemodigt skrivet... tycker jag!

Varm kram...

Ps. Ha en fin tredje Advent... med mycket ljus och värme