Från hjärtekross till New York!

Sonen i familjen träffade sin första tjej som han var tillsammans med, när han var cirka 15 år. Två år varade det, kanske mest på grund av att det var ett distans förhållande. Hon bodde där Fredriks kusiner bodde, alltså 100 mil norrut. Alla lov planerades nogrant och hon kom hit eller han åkte upp.

Det lunkade på och Fredrik var nöjd med tillvaron.

Så strax före jul för några år sedan så viskade en liten fågel i en av systrarnas öron att Fredriks tjej skulle göra slut. Syster ringde direkt till mig och berättade, både kusiner och syster var oroliga för hur Fredrik skulle ta det. Dom visste hur mycket han tyckte om henne och hur mycket han litade på henne.

Det är inte kul att veta i förväg på det här sättet, men jag kunde trots allt förbereda mig och hålla ett vakande öga.

Sent två kvällar senare hände det...katastrofen var total...sorgen så djup...känslan av att ha blivit bedragen så förkrossande.

Då var jag innerligt tacksam att jag visste i förväg.

Min son är 1.90 lång, jag ynka 1.58. Jag kan inte så lätt ta honom i min famn och vyssja, trösta.
Han ringde henne gång på gång för att få en förklaring -Varför!!??

Hon kunde inte svara eller ville inte svara. Då blev han ännu mer galen av sorg!
Senare kröp det fram att hon hade träffat en annan. Att hon redan var ihop med honom...sen en tid...

Han vrålade ut sin sorg!
-Varför?
-Jag älskar henne så!
-Kunde hon inte ha väntat så vi fick en chans att prata om det?
-Hon kunde väl ha gjort slut innan hon träffade en ny???
Tårarna sprutade och han började slå omkring sig.

Jag fick säga med jätteskarp röst
-Sluta slå!

Då slutade han...och började istället gå fram och tillbaka i sitt rum en promenad utan mål eller slut.

Jag funderade så det knakade vad ska jag göra, vad kan jag göra??

Han var totalt inåtvänd, jag fick ingen kontakt.
När han hade gått så en stund så kommenderade jag honom att lägga sig ner på sängen.
Han la sig men benen fortsatte att gå.

Jag förstod att han var i chock och inte längre nå bar. Så jag fortsatte att komendera.
-Var stilla med benen!
Jag bredde en filt om honom för han började frysa, jag talade lugnande. Gjorde iordning en madrass på golvet till mig så att jag kunde sova nära nära och finnas till.

Det här pågick i flera timmar mitt i natten och det mest fantastiska i det hela var Fredriks kompisar som ringde för att dom hade hört vad som hänt och dom ville stötta. Dom fick inte heller kontakt men dom fanns där då och alla dagar framöver.

Jag hade support per telefon hela tiden från Fredriks äldsta syster, hon som hade hört en fågel viska.

Det var också hon som kom med den mest geniala idén som förändrade hela fortsättningen! Hon och hennes dåvarande pojkvän skulle fira julen och nyåret i New York hemma hos hans föräldrar på Long Island och hon hade nu tänkt som så att Fredrik kunde följa med. Visserligen fanns ju inga jätte billiga biljetter kvar men hon hade preliminär bokat en till ett rätt så bra pris så att han kunde åka med dem över och hem. -Var det ok?

Vi trodde båda på idén att han just nu fick sörja-sörja och så bryta av det två/tre veckor senare med en upplevelse. Att få fokus på något annat och så fick vi se hur livet såg ut när han kom hem igen fullproppad av intryck!

Och visst blev det så!

Fredrik och jag hade långa jättefina samtal. Min madrass var kvar i hans rum tills han åkte iväg och det var rätt så mysigt att ligga där på kvällarna och prata. Hans kompisar var riktiga änglar som lät honom prata och dom tröstade genom att finnas till.

Resan till NY blev en hit!

Hem kom en kille med massor av nya perspektiv på livet som visserligen fortfarande var skör i hjärtat men full av POWER!

Fredriks pappa och andra syster fanns också närvarande i allt detta, men eftersom dom jobbade och pluggade mycket just då, så var dom till stöd på annat sätt.

*
*
*