Så fint, så bra..

..så kul!

Ja just nu sitter jag mest och tänker på mina fina goa barn. Ja, fast två av dom är vuxna kvinnor och den tredje med stormsteg växer in i rollen som vuxen man, så är dom ändå mina barn.

Jag ser dem och känner en sådan glädje över att dom är så härliga personligheter.

Jag hör dom prata och blir så stolt över det kloka som jag hör.

Jag kramar om och känner den värme som strömmar ur deras famntag.

Precis nu, för cirka en kvart sen kom sonen hem efter tre veckor på övning i Tyskland. En övning som enligt honom varit mer lärorik än hela lumpen tiden fram till nu. Han berättar om saker som dom har gjort. Att han som alltid hatat sina tyskalektioner i skolan pratade på där men mixade med lite engelska där rätta orden inte fanns.

Han berättade stolt om en guld utmärkelse som han fått. Och jag ser att det händer saker som bygger upp och stärker honom hela tiden.

I mitt hjärta ser jag samtidigt honom som den lilla killen han en gång var. Alla dessa bilder av honom i olika tider passerar mig samtidigt som jag sitter och lyssnar.

På samma sätt är det när jag pratar med hans systrar. Bilder från förr passerar revy. Och det känns så härligt med det här perspektivet, att se hur de växer, mognar, saker reder ut sig. Vissa drag har förstärkts, andra var bara en period av sökande efter att hitta sin identitet. Hur viktigt det är när rätt vuxna förutom föräldrar kommer in och ser.

Det är en stor skillnad på att Se och att titta.

Exempelvis om en lärare i förskola/skola ser barnet/eleven så kan storverk göras. En lärare som ser kan stärka upp sidor som annars kanske aldrig skulle komma fram eller skulle ta mycket längre tid att få fram. Ju fler vuxna som ser och bekräftar barn, ju bättre för barnets fortsatta växt.

Och det behöver inte bara vara just när det är problem, utan faktiskt så är det riktigt-riktigt allra bäst om det är när som helst i vardagen.

Igår pratar jag med Camilla som tillsammans med Grègory väntar lilla Cashew. Underbart att höra om det hon/dom gör och om hur Cashew lever rövare i mammas mage olika tider på dygnet. Hon sprudlar av glädje Och berättar om föräldrarutbildning som till viss del kan hållas på franska.

-Mamma vi har lyckats få den enda barnmorskan som pratar franska, det är ju helt otroligt. Och hon som håller föräldrar utbildningen kan också franska. Va!! Är det inte otroligt?!

-Mmmm, säger jag och ler stort åt deras lycka.

Sen säger hon

-Mamma, vi har pratat om det, och om du vill så får du jättegärna vara med på *förlossningen!

Jag blir så glad, så glad och varm i hjärtat! Vilket förtroende!

För tre dagar sedan så Skypade Susanna och jag igen. I love Skype!!!!

I 45 minuter kunde vi prata och se varandra. Hon berättar om en stad som hon redan tycker väldigt mycket om. Om tok dyr mat, priserna har stigit cirka 50% sen krisen i landet i början av året. Att man sen går på skönhetssalong för 30-40 kronor, det är lite upp och ner.

Det är så skönt att se henne, så härligt att prata med varandra och då släpper längtan-väntan för ett tag. Och det känns som om hon bor rätt nära ändå.... för att vi kan ses.

*jag har förutom mina tre egna förlossningar varit med som stöd åt två mammor som ej haft någon partner med på förlossningen. Den ena var när min fd svägerska fick sitt andra barn och maken var på resa och inte hann hem. Då var jag 22 år ungefär. Sist var för något mer än tre år sedan, när min bästa vän fick sin lilla pärla. Så jag har väl lite erfarenhet kan man säga ;). Det är fantastiskt att kunna hjälpa till så att mamman känner sig trygg. I det här fallet när Camilla & Grègory får lilla Cashew så skulle jag vara med som stöd åt båda föräldrarna.