Fundringar om..

..kanske enbart tanken om att vara till lags …vs jag vill göra som jag själv vill…

Det är många tankar som korsats under den sista veckan då både syster med liten dotter har varit på kort besök och mor är på ett längre. Jag ska försöka reda ut nystanet här..om det går för vad är väl tankar och reflektioner utan en röd tråd?

Den absolut största förändringen i en människas liv är nog när man blir förälder. Ur det perspektivet att då är det inte längre jag själv som är prio nr ett, inte mer än ögonblick då och då beroende på barnets ålder och personlighet. Det är inget som gör något långa perioder, för man orkar inte! Och för att man älskar sitt lilla gryn!

Största omvälvningen är kanske första gången, andra barnet..ja då är man redan mer van.  Och för alla eventualiteter så vill jag tillägga att-nu pratar jag inte alls om den enorma kärlek som kommer i och med att man blir förälder, det har jag redan och kommer framöver med all säkerhet att skriva mer om. MEN dom är ju sällan likadana. Barnen alltså! Det man lärde sig var perfekt för den ena gillar inte den andra speciellt mycket. Den ena får man springa efter, den andra väcka så den får i sig den mat den behöver för att växa och så vidare och så vidare.

Min tes att den största skolan i livet, kanske till och med den viktigaste och kanske meningen med det för en människa  är den att bli förälder. I den skolan lär man sig bli fena på hur olika människor är och fungerar. Var det behövs stöttning, coaching ett höjt pekfinger, en kram och kärleksfulla ögon……..Även om de är ens egna barn som är arbetsmaterialet. Jaa, att man lyckas olika bra olika tider är sant. I den här skolan är det inte snabba resultat som räknas utan ett IG eller ett MVG kommer lååångt senare.  

Skolan innehåller en lång rad olika lektioneren, första skriknatten med den förstfödda och man inte alls vet vad man ska göra för att den ska bli nöjd och sova gott till när nioåringen blir mörkrädd helt plötsligt utan förvarning från att ha varit modig och kavat tidigare nu vägrar att sova själv, till tonåringen som helt plötsligt inte lyssnar längre och man behöver ändra strategi i hur man ska handskas med detta och så vidare, listan blir lång.

Alla gånger det är första gången vet dom flesta av oss inte riktigt vad eller hur vi ska göra. Och som sagt med barn nr 2 har vi erfarenhet och kommer det en trea och en fyra också så vet vi mer och mer, vi vet lite bättre vart vi ska lägga ner krutet. Att vi inte behöver oroa oss i förväg, det brukar ordna sig i det stora om vi gör ett gott arbete i det lilla. Men det är dock olika människor, med olika mix ur den genetiska cocktailen som kommer till oss föräldrar.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

fortsättning följer nog