söndag 27 september 2009

Minnen..

…dyker upp när jag läser boken som just nu ligger på mitt nattygsbord.

Vackra minnen från min och makens resa till ett Ashram i Indien för tio år sedan

12_10 

Under cirka treveckors tid var vi  i mouna. Vilket är tystnad. Vi fick prata och ställa frågor till våra lärare men skulle helst vara helt tysta i övrigt. Åh, så svårt det var i början! Men oj så skönt det var sen…så många andra sinnen som övas upp och förfinas. Så många djupa tankar som blev färdigtänkta.

Vi gjorde yoga och andra övningar och fick fantastisk undervisning av munkarna där. Jag har genom åren efter den här upplevelsen många gånger sagt till de som jag pratat med om resan att

-Om jag hade haft såna här lärare när jag var ung och gick i skolan, så skulle jag aldrig ha lämnat den! Då handlar det inte om det dom undervisade om. Utan hur och med vilken enorm kunskap de undervisade. De undervisade oss så att det passade våra olikheter…inte som om vi var en och samma person.

11_9

Veckorna slutade med att vi fick träffa vår Guru. En kväll med stjärnor stora som plommon och en fullmåne stor och klar så samlades vi i vår grupp och flera Indier för att få se och eventuellt höra honom säga något till oss. Han hade under en lång tid mediterat så ingen visste om han skulle bryta den för att tala till oss.  Vi kände oss utvalda, för han inte bara talade till oss. Han bjöd också in oss till ett samtal i små grupper om 8-10 personer. Det var stort och betydde mycket för oss alla. Där talade han till oss i gruppen och vi fick vi ställa en egen fråga till honom. Ett halvt år senare återvände vi till samma plats för att få påfyllnad.

Se hela bilden

De rader från boken som påminner mig är, sidan 34 rad 12 ur Elisabeth Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet.

“…När jag gick hem den kvällen kändes det som om luften kunde dra rakt igenom mig, som om jag var ren tvätt som fladdrade på ett klädstreck, som om själva New York var gjort av rispapper och jag själv så lätt att jag hade kunnat springa över alla taken. ”

Jag kunde ha skrivit dessa rader själv som så väl beskriver den känsla som jag hade efter vår Indien resa.

Moola Mantra
Om Sat-Chit-Ananda Parabrahma
Purushothama Paramatma
Sri Bhagavathi Sametha
Sri Bhagavathe Namaha

Inga kommentarer: