Det är väl då det är dags att tacka för sig…

Vissa dagar vill jag helst förtränga. Bara låtsas som om dom inte har existerat och i efterhand har jag undrat –varför sjukskrev jag mig inte och gick raka vägen tillbaks till min sköna säng…lite sömn hade nog hjälp…kanske.

Vad jag försöker säga är att nuu ska jag berätta om en helt förvirrad dag för flera månader sedan, som började med ett sms runt 7.00 snåret på morgonen från vännen Christina. En av döttrarna ska till Prag med klassen och hon visste att jag hade varit där så hon undrar hur vi tog oss från flygplatsen. Så snabbt jag kan skickar jag svar…hm hur var det nu? Jo vi eller rättare sagt vår fixare på resebyrån Helena, förbeställde taxi åt oss. Good! Sen så frågar Cristina  efter tips på vad man kunde göra där. Massor tänker jag men det var ju ett tag sedan nu…och hippsvipps kom jag på att vi hade haft en så otroligt bra guide där. Kan det vara nått? Absolut skriver Christina tillbaks. Sökte rätt på hemside adress…knappade med viss möda in den. Mobilen vill ofta skriva något annat än jag vill. Efter en stund kommer en liten men diskret fråga från dottern via Cristina

–hm ligger Prag i Krakow? Jag fattar först inte frågan. Men så faller poletten ner med en duns! Men va tusan!! Jag har blandat ihop två städer i två olika länder med varandra. Jag ringer upp Christina och ursäktar mig med blossande kinder. Det är ju lite svårt för den guide som vi hade i Krakow att guida i Prag…två olika länder…!! Christina är så snäll, säger snälla saker så jag nästan glömmer bort att jag varit mer än lovligt förvirrad. Att jag sen höll på att blanda ihop ytterligare har jag verkligen förträngt. Ja just det ja tinnar och torn det var ju Budapest = /.

Nåja, den här förmiddagen fortsatte utan vidare komplikationer och på eftermiddagen så ska jag och min närmaste kollega ha ett viktigt planeringsmöte. Vi bestämmer oss för att sätta oss på ett café i centrum, där blir vi inte avbrutna utan kan sitta i lugn och ro och jobba på. Vi sitter där i några timmar och får massor gjort. Att det här är den där dagen i månaden då jag blöder som bara den har jag glömt och inte alls känt av, jag har ju alla skydd som går att ha samtidigt. Inte förrän vi är klara och jag inte ont anande besöker damernas så ser jag!!! Utan att jag har känt av det så har det gått igenom allt. Hur den vackert tygklädda stolen som jag suttit på ser ut vill jag inte ens tänka på. Jag som skulle handla innan jag gick hem får smyga bakåtlutad genom centrum så att min jacka döljer mina missfärgade byxor…

Efter sanering när jag kommer hem så sätter jag mig och pustar ut med min laptop i knät…jag sträcker mig efter en anteckningsbok…ritch så går tyget i min fiiiina blus sönder…

Det är väl då om nånsin det är dags att tacka för sig och dra ner rullgardinen!?