Med åtta fyraåringar gick jag idag iväg på promenad. Åtta glada själar som det spritter i benen på. De pratar gärna samtidigt så rösterna blir högre och högre. Men är man utomhus så gör det inte så mycket alls för mina öron som ibland är rätt så skrynkliga.
Vi gick en promenad ner till vår idrottanläggning. Många trappor nedåt-nedåt. Men där finns en barnvagns ramp som blev en ruschkana i tre etapper idag När alla var nere så frågade jag om de ville springa på den blå mattan. Jaaa ropade de och satt iväg till löparbanan som är blå. Alla samlades på startlinjen och jag ropade klara färdiga gå! Och på ben som mist allt babyrunt pinnade de iväg och nästan alla ropade att dom vann. Ja så tävlades det i etapper runt hela banan. När vi var framme vid läktarna tog vi en paus. Sen sprang några barn några extra gånger, de som satt på läktaren hejade så det ekade.
Jag njöt av solen barnens glädje och vikens glittrande vatten lite längre bort.
Plötsligt kommer barnen på att även jag ska tävla och springa…jag låter mig inspireras av deras glädje till rörlighet och att tävla. Så jag och tre barn springer det allra fortaste vi kan efter att en av barnen varit starter.
Om de fick vinna?
Nänä! Är det tävling så är det…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar