En kladdig dag…

….på jobbet.

Idag var det äntligen dags. Några av barnen som jag har i min grupp på förskolan skulle få måla med fingerfärg, det är mysigt kladdigt och lika spännande varje gång som jag/vi startar upp en ny grupp förstagångs målare/kladdare. Jag skriver kladdare för det här blir inget som man sparar på. Det är stunden som räknas, just nu. Barnen får känna på färg, känna konsistens och att smaka på den vilket små barn gärna gör, är helt ofarligt.

Färgen ska helst vara lite skönt varm, då blir det behagligt något man vill göra igen och igen...

Så därför gjorde jag iordning allt hemma precis innan jag gick iväg till jobbet. Då hinner den svalna alldeles lagom innan den ska användas.

Jag gör fingerfärg lätt som en plätt med varmt vatten och potatismjöl precis som när man gör kräm. Idag tog jag 4½ dl kokande vatten jag rörde ut 2 msk potatismjöl i lite kallt vatten så att potatismjölet blir rinnigt. Vispade sen ner det i det varma vattnet och avrundade med att droppa ner  lite karamellfärg.

Voilà! Med röd karamellfärg såg det ut som om jag gjort blåbärskräm.

Jag hällde ner det i en behållare med lock…

…packade in behållaren i mina lila benvärmare och en halsduk så att fingerfärgen skulle hålla sig varm.

Bilderna nedan får tala för sig själva. Kan tillägga att det var  ett glatt gäng som kladdade loss.

 

  Ofta är det någon av barnen som är nyfiken men inte vill bli kladdig. Då sätter vi lite färg i en vanlig genomskinlig plastpåse. Man känner den varma färgen och konsistensen…men slipper bli kladdig. Sen dröjer det inte så länge innan även det lilla grynet vill känna på riktigt.