Gott slut!

Årets sista dag och solen skiner från en klarblå himmel cirka -8° och vi har haft fantastiska timmar på Järvafältet. Vi var så gott som själva när vi kom dit, bara någon enstaka skidåkare och morgonjoggare såg vi.

Snön glittrade ikapp med Julies ögon och man kan väl knappast önska sig ett bättre slut på 2010 än detta.

Middagen ikväll blir Husmorsornas fläskfilé, bus enkelt recept som jag har halverat. Sonen provsmakade och gav topp betyg! Vi gör nog en fransk potatisgratäng till den och en god sallad med apelsin i. För ovanlighetens skull så firar vi in det Nya Året med Julie som enda gäst. Det är helt perfekt och passar bra just i år. Det som är ovant är planera festmat för få.  Inte alls lika lätt när man är van att göra till så många. Just det ja, höll på att glömma att vi ska äta Pilgrimsmusslor med löjrom från makens hemtrakter, Kalix till förrätt. Gotti gotti!

Nu vill jag avsluta detta års bloggande med att önska er alla ett riktigt

Gott Nytt År!

Ps, något nyårslöfte tänker jag inte ge utan hålla fast vid mitt mål som jag haft sen i våras –att träna så att jag blir stark till kropp och själ och orkar springa en joggingrunda på några kilometer...eller mer.  

I böckernas värld…

..hamnar vi ofta med Julie.

Redan som riktigt liten, alltså ännu mindre än nu så har hon tyckt om att titta i och att läsa böcker. Att samma sak kan heta olika saker beroende på vem som läser av mamma & pappa, det har hon inte ännu funderat så mycket på. När pappa säger cien så säger mamma hund, när Julie säger mijaone så vet vi allihopa att hon menar katt. Böcker och pratet runt omkring dem utvecklar språket. Att visa barnet namnet på den som har skrivit alla bokstäverna i boken och även gjort alla bilderna ger barnet en förståelse för att det är en person som tänkt till, att alla bokstäverna ordbilden också betyder något.

Böcker som sen en tid tillbaka har kommit in i Julies liv är Stina Wirséns helt fantastiska Vem? böcker. Stina Wirsén kan som få andra illustratörer och textförfattare fånga det lilla barnets uppmärksamhet med små medel, det är stor konst!

I mitt yrke som förskollärare för de yngsta barnen har jag om och om igen läst böckerna. De fångar verkligen barn och vi pratar runt bilderna.

Katten är ful. Jo så är det. Gult är fult säger kompisarna. Men fågel håller inte med. Fågel är också gul. Jag är gul och fin. Så säger fågel. Men krulligt är fult, tycker fågel och pekar på nallarna. Nallarna blir ledsna och rosa nallen undrar om inte han är fin i alla fall. Rosa är väl den finaste färgen? Nä, rosa är fult. Rosa som en räka, räkor luktar blä, svarar katten och fågel då. Oj, oj, nu gråter alla!  Hur ska detta sluta?

Jag läste i höstas att Stina Wirséns Vem? böcker skulle bli film och tänkte att den vill jag se med Julie och jag hoppades då på att själen i böckerna skulle finnas kvar…sen glömde jag bort det. Till nu före jul när jag kom på att den kanske kommit som dvd. Jag hittade den inte men däremot att den finns på Svt play. Där Vem är söt? ligger kvar till 22 januari, sju av de andra böckerna finns också där som film.

Vem blöder? har varit favoriten hos barnen på förskolan, det är den även för Julie. Ojoj blod! Alla plåstrar om och tröstar, men så råkar kaninen… Titta på kaninen, ser han glad ut? Röd runt nosen av skäms och ledsenhet…men så!

I love!!

Se dem tillsammans med ditt barn. Barnen ser och vill prata om det som händer i böckerna eller i filmen. Djuren ansiktsuttryck är talande och just att ställa frågor runt bilderna passar bra. –Ser katten glad ut?  Att öva sig i att läsa av ansiktsuttryck är en rolig lek, det gör det också lätt att ta upp när det händer något mellan barnen. De lär sig att se och läsa av.

– Ser kompisen glad ut när du gör sådär?

Julie sitter helt koncentrerad i mitt knä och ser på de korta filmerna, pekar och kommenterar. Den är så fantastiskt bra gjord! Och själen finns kvar, den talande enkelheten.

Mormor & morfar tema…

…kommer det att vara här i några dagar.

Vi har fått glädjen att låna Julie medan föräldrarna har en skön ledighet i Frankrike.

Man kan väl nästan säga att det är den bästa mindfullness träning man kan ha. Att följa hennes dag, i hennes tempo är så roligt och med lagom fart. Idag åkte hon pulka till en park med morfar på förmiddagen, det var kul. På eftermiddagen efter en sovstund så gick hon och jag ut på en promenad.

Ja, man måste akta bilarna som svischar förbi håller jag med om och små svarta saker på marken är farligt. Nej, det är inte farligt svarar jag flera gånger…det är smuts från bilarna. Vi ser tomten i en släde som blinkar förfullt från en balkong. Där står vi länge länge. När vi kommit lite längre bort på vår promenad så ser vi en tomte med färggranna lampor på en husvägg, han vinkar. Julie vinkar tillbaka, länge.

På hemvägen går vi upp för en trappa. Jag är påväg hemåt men det är inte Julie. Hon vill gå till parken bakom vårat hus. Jag lirkar lite…lockar lite. Men näe det går hon inte på och jag tänker…det är okej, vi tar en sväng till parken också.

Där är snön djup. Julie ramlar och försvinner nästan i snön vid varje litet steg. Hennes skratt är så smittsamt, hon gillar snö och vill leka. Hon ser målet, den lilla lekstugan, dit ska hon. Hon ramlar om och om igen, skrattar och vill ha hjälp att komma upp.

När jag senare bär henne hemåt i den djupa snön så är hon inte riktigt klar, hon protesterar med hög stämma och rynka mellan ögonbrynen. –Vill inte gå in!

Då ramlar vi omkull i snön båda två. Julie tittar på mig med glitter i ögonen och skrattar sedan högt när vi rullar runt tillsammans och försöker att komma på benen igen. Som två snögubbar ser vi ut, både Julie & mormor.

God Jul

till er alla från oss alla!

Nu tar jag en liten bloggpaus. Tomtegröten är pågång, skinkan med.

Det doftar jul i varje vrå i vårt hus.

Adventsmys

Förra helgen var det adventsmys här hemma. Julie var på besök och moster Susanna kom också förbi. De gjorde ett jättefint pepparkakshus ihop…ja båda fick byggtips på olika nivåer av mig som gjort pepparkakshus några gånger redan. För det är inte lätt att veta vart man börjar.

Numera är det byggsats som gäller här hemma. När döttrarna var små så var jag en ung mamma med pepparkakshusdrömmar så jag gjorde allt från ax till limpa. Det vill säga degen, mallen till det färdiga huset som skulle bli så fantastiskt och fantasifullt, gräddandet…

Det var buskul! Men mer än en gång så rasade det färdiga huset för att jag gräddat degen för kort tid. Eller kanske för att väggarna blev för tjocka…jag vet inte, men jag gav upp. Barnen blev rätt glada ändå för de fick mumsa på ruinerna före julaftonen.

 

Sen när pepparkakshuset var klart så gjorde tjejerna jultryck på vita tröjor. Det blev jättefint! Och båda var riktigt nöjda och glada när de visade upp resultatet.

Förväntan

 

I söndags hade Fredrik inflyttningsfika för tjocka släkten i sin nya fina lägenhet. Julie placerade sig på bästa platsen, precis framför kakfaten. Mums!

En tvååring

En liten tjej blir 2 år idag och jag tänker;

–Ojoj vad tiden går fort! Så mycket som har hänt sen du föddes och så mycket kärlek du ger genom att vara den person du är. Det är en med stor glädje och kälek vi lånar dig då och då av mamma & pappa för att upptäcka och utforska Det stora i det lilla med dig. Tack för att du finns sötnos!

GRATTIS älskade lilla grynet på din dag idag!

När du var i mammas mage kallade vi dig för Cashew.

Här är du på BB. Vi snusade på dig och fick verkligen känna hur det känns när kärlek börjar växa.

Tittutlek är roligt, framförallt när man kommer på att man själv kan initiera till den. Alla vuxna skrattar stort och glatt. Och den kan göras om och om igen.

Första snön förra vintern var spännande och halkig. :)

Puss & Kram vår skatt!

Om att njuta och vardagslyx

I förrgår eftermiddag så kunde jag sluta jobbet några timmar tidigare, det kändes toppen för jag kunde göra något som jag längtat efter sååå länge. Jag kunde hämta Julie på hennes förskola. Att få möjlighet att se henne där i hennes vardagsmiljö kändes så roligt och både hon och jag sken som solen när vi kramades och såg på varandra!

När vi kom hem till henne så lekte vi i hennes rum, alla nallarna fick sitta på parad i fönstret. Julie sjöng och pratade med dem och bäddade sen ner  dom i sin säng. Sen öppnades den lilla fina lådan med färgpennor. Mormor fick en egen penna och papper, så satt vi där på golvet och ritade och pratade och mös både Julie och mormor.

Vi gröpte ur en pumpa och gjorde en halloweenlykta. Spännande tyckte Julie som försökte att blåsa ut ljuset som vi satte inuti, hela tiden. När det blev mörkt ute så fascinerades hon av att stå och titta på den när den stod där på bordet och lyste.

 

Pumpafröna rostade vi i ugnen med salt. Det blev så gott så vi höll båda två på att knappt kunna sluta att äta av dem. –Bara en till, blev många fler…

Lägg kärnorna i ett lager på plåt med papper på, strö över salt och rosta dem i 175 grader varm ugn i 20-30 minuter, till de är gyllene och helt genomtorra.

Så placerade vi oss tillslut tätt ihop i soffan med täcke och kudde och mammas goda bullar plus en Asterix & Obelix dvd. Det tog en stund innan jag som är helt oteknisk fick ordning på de tre!! programväljarna. Tillslut så fick vi bild till ljudet.  ;). När filmen var slut och sluttexten och filmmusiken spelades upp så dansade vi loss och skrattade högt båda två.

Så kom tillslut de båda föräldrarna hem från sina jobb. Jag blev bjuden på en jättegod middag, egentligen skulle väl jag ha bjudit dem jag som var ledig och bara hade det som allra bäst. Men jag njöt av att dela tillvaron med dem alla tre. Att vara nära en vardagkväll kändes lyxigt.

Och mitt hjärta var mjukt och varmt av kärlek när jag sen åkte hemåt.

Tankar en tisdagkväll

Hm, vad ska vi göra för mat i helgen när vi får middagsgäster….?

Snart fyller den här lilla sötnosen 2 år! Det är helt otroligt vad fort tiden går.

Sonen har köpt soffa och tv till nya lägenheten, han myser och det gör vi också. 

Lilla mamma, varför bor du så långt borta??

Nästa vecka börjar monteringen av våra nya fönster här hemma, jag ser fram emot dem med glädje. Men jag ser inte fram emot de tidiga mornarna som arbetet påbörjas här hemma och inte heller allt stök och bök runt det….Ska träna på goda tankar inför det.

-Det kommer att gå snabbt och lätt. –Det kommer att gå snabbt och lätt. –Det kommer att gå….

Förlängd sommar

Så skönt det är att det fortfarande är så varmt.

Visserligen beklagar vi oss lite för vi känner oss rätt kladdiga. Har det varit såhär hög luftfuktighet tidigare år?

En skön dag hade vi dock igår med Julie med föräldrar. Vi sågs på mälarpaviljongen, där vid vattnet var det skönt och svalt. Vi satt länge och bara njöt. Julie såg fiskmåsar på riktigt nära håll och vattenskotrar som svischade förbi.

Sen när vi kände av hungern så drog vi oss upp mot Hantverkargatan och Roppongi. Tänk där åt jag min första sushi för massor av år sedan. Döttrarna bjöd mig då och det var ett favorit ställe för hela familjen under lång tid. Då åkte vi dit och åt eller köpte med oss hem ofta, ofta. Sen kom andra sushi ställen och Roppongi föll i glömska. Det blev ett glatt återsmakande, vi konstaterade att Roppongi står sig fortfarande och är snäppet bättre än många andra sushi ställen. Ojoj så gott! Julie, Grégory & Camilla åt sushi, de var lyriska, ja det är skillnad på sushi och sushi! Vi åt Gyoza som är ångkokt fläskkött i pastaknyten med vitlökssmak. Himmelskt gott!

 

Julie blev också bjuden på den goda aptitretaren, skeden som hon fick till la hon undan och pekade på pinnarna. –Hon ville ju äta som vi gjorde :-D, såklart!

Vi tänkte oss en avrundning på Xoko, gott kaffe och något sött…men de hade stängt från 17!?

Så Glasshuset fick ett besök av oss istället, inte alls en dum avslutning på en en skön dag.

Underbara älskade…

..Julie♥

En finfin morsdag!

Vi har haft så tur så att vi fick låna barnbarnet över natten.

Igår kväll var vi hos min bror och svägerska och åt en fantastisk god middag, barnen och vi. Det var en riktigt kall dag så att sitta ute och grilla får bli en annan gång. Vi pratade, drack gott vin till sena natten och jag var rätt glad att jag hade min vinterparkas på mig när vi sen traskade hemåt i natten med den lilla prinsessan i vagnen.

Hon kikade lite trött på oss med endast det ena ögat medans vi gick vägen hemåt, men när vi kom hem blev hon så ledsen så det nästan inte höll på att ta slut. Vällingen ratades, kramar –Näee! Bara gråt gråt gråt och en mormor & morfar som inte visste vad vi skulle göra. Men så plötsligt tog gråten slut vällingen slukades å John Blund kom flygande. Helt utmattade somnade vi…å hon med :).

Jag vaknade runt 8 snåret av en klarblå himmel och sol! Så skönt!

En timme senare vaknade lilla prinsessan. Morfar och Julie bakade en god tårta som vi mumsade på när föräldrarna kom. De hade paket med…så roligt! Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel och gott vitt vin.

Glada åkte de sen iväg till vänner för att säga hejdå. På torsdag åker den lilla familjen på en lång och välbehövlig semester till Frankrike. Vi är så glada att vi bokat en resa dit i sommar, så att vi får träffa dem alla. Annars skulle 4 månader utan lilla prinsessan vara outhärdlig. Även om vi vet att hon har det så bra där. Men ojoj, vi längtar redan efter henne, sötnosen.

Dagen fortsatte med fönstertvätt terasskrubbning, blomsterplantering och maken skrubbade vårt altanbord som nu ser ut som nytt. Skinande rent! 

Å så ringde min lilla mamma med hjälp av dem på hennes äldreboende och tackade för fina blommor. Hon var lite tårig och glad –Å så vackert å vad ni är snälla! Men vad är det här då hör jag henne säga? Ännu mer blommor anländer från min bror och svägerska. Å nu måste jag ringa å tacka. Vad ni är gulliga! Tack! Och så var samtalet över. Så roligt att hon fick hjälp att ringa, det gladde mig så! Det är väldigt väldigt länge sedan jag fick samtal ifrån min mamma. Numera ringer jag henne.

En skön och glädje fylld dag!

En dag full av under

cirka 08.nånting vid djuren. Ska jag kanske komma in till er undrar Julie?

Hm, varför ska den vara rätt väg mormor? Jag vill mycket hellre ha den bakåfram…

Bäbä

Hm, vilken väg skulle man sitta nu då?

Åh, så gott med rabarberpaj!! Recept här väldigt smarrigt!

Goodie goodie!

Älskade lilla sötnos!