Bloggskriv

Tänk vilken lång höst! Jag kan inte låta bli att kommentera det varje dag, igår såg vi till och med solen och bara njöt i fulladrag. Nu är det fantastiskt härligt att ha ett jobb där man kan, får och ska vara ute mycket.

I arla morgonstund tog min dotter S den här bilden när hon var på morgonpromenad med sin vän J. Jag tycker att den är så vacker så jag har lånat den. Själv var jag inte ute då…men var precis på väg upp ur sängvärmen. Det blir svårare och svårare att lämna värmen under täcket ju kallare det blir ute….? Jo, för att sova riktigt gott måste fönstret vara på glänt under natten.

Just ja, jag skulle ju berätta om bloggskriv. Sen cirka en månad tillbaks, så skriver min kollega och jag på vår förskolegruppsblogg. Det är en stäng blogg, så enbart föräldrar, mor-& farföräldrar och andra nära får läsa och se på bilder.Vilken höjdare det är! Lätt för oss att skriva några rader om dagen som har varit, lätt för föräldrar att ta del av när de har tid. De kan även titta där med sina barn och prata om bilderna och det deras barn eller gruppen har gjort. Mumma!

Vi kom överens med föräldrarna om att vi inte skulle ha bilder på barnens ansikten, så att de skulle komma ut i cyberrymden. Däremot bilder på håll eller där man ser att barnen gör något men inte ser vilka barn det är. Just det kändes lite svårt i början…hur skulle det bli då? Vi är vana att dokumentera men då syns det alltid vilket barn det är på bilden.

Det har visat sig att det är precis perfekt!! Nu ser man aktiviteterna ur barnets perspektiv,  det vill säga går in i deras perspektiv, på deras nivå. Fokus blir lärandet, nice!

Barnens fynd, en utflyktsdag.:0)

Om att må bra…

..jaa, så skönt det är!

Min kur med penicillin är över och jag känner mig äntligen pigg igen. De första dagarna var katastrof! Trött trots att jag sov, jag vaknade mitt i natten och var sååå otroligt trött men kunde inte somna om på ett tag för hjärnan var på full speed. Jag minns att jag tänkte -men låt mig somna NU…Jag tänker att det berodde på medicinen. Men nu är det bra igen så jag ska bara njuta!

För lite mer än en vecka sedan så var det en jätteintressant artikel och rätt läskig också i SvD om socker och fett. Om du inte har läst den, gör det! När jag läste den kom jag att tänka på just det här inlägget Om den största hälsovinsten inne hos Susanna. Slutorden har fastnat i mitt huvud förmodligen, för att jag själv har tänkt liknande under den tid som jag strävade mig ut ur min utbrändhet

Så varje gång det känns lite motigt att snöra på mig löparskorna så tänker jag att det utöver att hjälpa mig komma i de fina kjolarna och hjälper mig orka allt jag vill orka idag, även ger mig lite mer tid att leva. Det är inte illa!

Doft

I fredags när jag gick på ICA för att handla fredagsmat, jag stod vid fiskdisken och funderade på vad som skulle med hem…Helt plötsligt så kommer jag på mig själv med att tänka på julen. Jag tänker på allt gott man kan äta då, på ljus och värme. På familjen och släkten.....

Konstigt!? Varför just där och precis då en helt vanlig rätt mild eftermiddag i oktober. Ja det tyckte jag i alla fall tills jag vände mig om såg att jag stod nära en hel vagn med nygräddade lussebullar som spred juldofter.

Jag köpte inga lussebullar nänä, det är förtidigt MEN väl pepparkakor. De den goda Gorgonzola Dolce som jag precis köpt på vår nya och fina ostbutik Bonne Vie i centrum fick bli mitt före-julen-godis.

Poesi…

…

Idag vill jag att ni som inte såg säsongsstarten av Så mycket bättre ska lyssna på Lalehs version av Tomas Ledins Just nu. Låten fick en nerv och en känsla som jag aldrig har hört förr. Laleh, du är helt fantastisk!

• Svenskt underhållningsprogram från 2011. I åtta delar. Artisterna Eva Dahlgren, Tomas Ledin, Lena Philipsson, Mikael Wiehe, Laleh, E-type och Timbuktu ska under sju dagar bo tillsammans. Artisterna får en dag var när övriga deltagare turas om att tolka dennes låtar. Det blir också intervjuer och samtal kring deras karriärer. Säsongsstart. Del 1 av 8.

Laleh–Just nu, Tomas Ledin

Njut av dagen!

ps. Klockorna har ställt om sig själva! Både min väckarklocka och mobilen. Så nu kan jag vara lugn inför morgondagen.

Så var det dags…

…igen att ställa tillbaka klockan en timme. I natt sker det och jag som börjar jobba i ottan varje måndagmorgon blev riktigt glad för det igår när en vänlig kollega upplyste om att vi får sovmorgon då.

Men nu precis just nu när det är lördagsmorgon och jag sitter och läser tidningen OCH klockan bara är 5.30 så inser jag att någon skön sovmorgon blir det inte för mig på måndag. Men jag kommer att hinna läsa tidningen mer genomgående än jag brukar hinna, jag kommer att kunna ha långfrukost med maken innan han tar flyget till veckans jobb, Den där timmen kommer att förgylla men med annat än med sömn.

Vintern som sådan är både hatat och älskat här hos mig. Om vintern var en skön, klar och solig dag  med snö direkt och helatiden…nemas problemas. Men slask och kaos och snö på tvärsan, det har jag svårt för. Då gör det mig riktigt glad att det i morgontidningen idag står att årets första snöoväder låter vänta på sig, tack för det! I helgen och nästa vecka väntas milda temperaturer. Yezz!

Djupt försjunken…

..i en jättebra film har jag varit i kväll. Jag hade inte en aning om att filmen skulle vara så här bra! Se den! Temple Grandin vilken människa!

Om filmen kan man läsa, En biografi om Temple Grandin, en autistisk kvinna som kämpade sig igenom skolan för att bli en framgångsrik vetenskapsman och djurrättsaktivist. Hon arbetade för djuren och konstruerade anläggningar för en humanare djurhållning.

Fredagsmys…

…med minnen från förr.

Nu bara måste jag få beklaga mig och tycka lite synd om mig själv. Jag som verkligen är igång med träning och känner alla positiva effekter som jag har väntat på…men så har jag haft känningar i höften och rumpan och lite ner i ena benet till och från sen i somras. Smolk i bägaren, men eftersom det kommit och gått så har jag tänkt att det ger nog med sig. Men icke! Efter 4 utbildningsdagar då jag satt ovanligt mycket för att vara jag, så var det kört. Jag fick mer och mer ont och vaknade till och med två nätter i rad och kunde inte vända mig i sängen, hjälp!

Nu kunde jag inte invänta eventuell bättring längre. Bokade tid hos en naprapat och gick dit i torsdags. Jag hann tänka att –tänk om det bara är som jag inbillar mig….? Jag kan berätta att jag inbillade mig inte alls. Det var väldigt bra att jag kom innan det blev ännu värre. Han beskrev min kroppshållning med en rörelse som när man vrider ur en disktrasa….höften drog åt ett håll och bröstpartiet åt det motsatta…ena benet var några centimeter längre än det andra. !

Där låg vältränade jag, skrivet med en lätt sarkastisk ton till mig själv, och blev ihop knycklad åt alla håll och kanter. Öm och verkligen med en känsla av disktrasa inuti mitt huvud åkte jag hem och baravar en hel dag. Det tog flera timmar innan jag kände mig ok i huvudet. Kroppen då? Lite öm förmiddagen efter…värre värk än nånsin på eftermiddagen. Kändes som om hela baksidan var ett enda stort blåmärke. Stackars mig.

Jag går idag med små små steg och ordet AJ! sägs mer än en gång. Håller handen bakom ryggen för att hjälpa till att räta upp den. Värst är det när jag har suttit och ska resa mig och gå iväg. När jag väl har gått en bit så är det knappt något problem alls. På måndag ska jag tillbaks till naprapaten. Önskar verkligen att det onda har försvunnit tills dess OCH att jag inte är lika sned längre OCH att det inte blir lika ont igen efter hans behandling.

Fredagsmiddagen som vi hade planerat att äta ute fick bli hemmamys istället. Maken hade en jättebra idé om vad vi skulle äta. Alldeles i början av vår tid tillsammans så gjorde vi den här mackan. Vi tyckte att den var super smarrig då…tyckte vi det nu också??

Vi smör och vitlöksstekte 2 skivor gott bröd,förr var det formbröd som vi använde, så breddes mycket pepparot på bröden, 2 stekta entrecôte lades ovanpå, sen en klick chilibearnaise chilli var det absolut inte då och ovanpå härligheten sparris. Ruccola & tomatsallad med citronolja till.

Var det lika gott? JAAAA!

Ganska roligt blev det när vi lämnade middagsbordet för att sätta oss lite mjukare och jag skulle gå iväg med en ljusbricka. När maken såg mig så började han sjunga -sankta Lucia sången. Jag skred inte fram precis, men det gick väldigt långsamt. Ett steg i taget med ett ajaj! emellan.

Ha en härlig lördag!

En lång historia…

ja, den har pågått i cirka 25 år!!! Hjälp vad tiden går!

Det började för min del i mitten av 8o-talet, jag var inte först men så gott som ALLA pratade om den…böckernas bok den man bara måste läsa. Jag pluggade då och hade småbarn inte hade jag tid att läsa en så tjock bok även om jag redan då var en inbiten bokmal. Den gick mellan mina dåvarande klasskompisar men landade aldrig hos mig.

Några år senare så kom den i min väg igen och den här gången var jag fast. Tur att den var tjock tänkte jag då OCH att det kommit ut två lika tjocka böcker till så att jag slapp läsa långsamt för att den skulle räcka länge.

Boken hette Grottbjörnens folk av Jean Auel jag läste och läste tills jag kände att nu måste jag läsa något annat ett tag. I påskhelgen fick jag Stäppvandringen i min hand igen, det var den 4;e och sista boken som jag läste då, när den kom ut. Nu är jag inne i Ayla & Jondalars värld igen. Jag tänkte inte läsa hela…bara lite för att uppdatera mig, men det är svårt att sluta….

Varför detta intresse igen? Jo, för att den 29 mars i år så kom den 6;e boken De målade grottornas land ut och den väckte min nyfikenhet.

Tänk vilket långt författarprojekt! Över 30 år!

Hundra år..

..näe det orkar jag inte vänta.

Jag som bespetsat mig på att nu när den goda middagen är uppäten så ska jag ta en paus och hälsa på hos er och se hur ni har det så här i påsk tider. Men icke sa nicke. Att komma in på en sida tar om inte hundra år så väääldigt länge. Är det bilder med så tar det ännu lääängre tid.

Varför? Jo jag kör med usb modem och det är liiite för långsamt när man vill titta runt. Så jag tittar in en annan dag istället…tyvärr!

Tills dess, njut av zits som är en av mina favoriter. =/:0)

Lååång fredag..

…och jag vaknade tidigare än vanligt. Kanske för att vi nu är i Norrbotten och här blir det ljusare tidigare än hemma och jag somnade i ett svart rum och först när jag vaknade upptäckte att rummet saknade persienner…

Som sagt en lååång fredag lär det bli för min del just av den anledningen.

Vi har redan hunnit äta första och andra frukosten + lunch och snart är det dags för kaffe och svärmors goda bakverk. Det känns rätt så bra att maken och jag tog oss en löp/powerwalk tur längst strandpromenaden här i förmiddag. Solen skiner och det är jätteskönt väder. Mina fleecefodrade löpartights blev lite väl varma efter en liten minut så det var tur!! att jag hade glömt mitt träninglinne hemma. Hade tänkt ha det under underställströjan OCH vindjackan. Learning by doing som jag brukar säga, en flåsande bastu sprang ändå omkring där på promenaden och ville helst hem och ta på kortare tights och bort med vindjackan.

Nillas fredagstema idag den 22/4 Påskpyssel och pynt.
Glad Påsk! Vad har du pyntat med, hur har du dukat, vad äter ni? t ex.

Jaa, igår så tog jag fram några av barnens alster genom tiderna, man blir ju rätt så nostalgisk när man ser dem. Nu står dom på parad i vårt köksfönster tillsammans med en påsktupp som inte värper godis. I vårt vardagsrum har jag pyntat med påskris med orangea fjädrar, jättesnyggt tycker jag. Det är också allt eftersom vi är på annan ort och endast sonen med flickvän intagit vårt hem, så blev det lite lagom sådär.

Förra helgen så grillade vi för första gången iår.

Det var jättegott! Om vi hade varit hemma och firat påsk hade vi nog grillat idag med och då hade vi alldeles säkert gjort ungsrostade tomater till köttet precis som förra helgen. För det var en höjdare och det ser så gott ut också.

Maken var kocken och han gjorde såhär.

Sätt ugnen på 200º, skölj 2 förpackningar cocktailtomater och låt dem rinna av. Skär rödlök i tunna ringar, hacka två vitlöksklyftor. Tag en ungsform ringla god olivolja i botten lägg ned löken och tomaterna, häll på balsamvinäger efter smak och ytterligare lite av den goda olivoljan, krydda med salt och peppar. In i ugnen 25-30 minuter. Garnera med basilikablad. Njut till det grillade köttet!

Vill du läsa andra fredagstema bloggar, här har du dem! Annika ,Mais oui, Jenny, Strandmamman, mrs Clapper, musikanta, Petta, Lotta,Olgakatt, Saltis, Desiree, Taina pausar tillsvidare, Nilla, Malin, Anki som pausar tillsvidare, Erica, Anna, I am Annika, Inga-Britt, Helena, Beila, Victoria

Fredagstema en lördag

Nilla som håller i fredagstemat under april har som rubrik Hur långt har våren kommit hos dig? Jag har haft fullt upp med annat och inte haft tid att förbereda mig. Min kamera är på vift så jag tänkte att jag får ta kort någon annan dag. Men idag så kom jag på att jag kan använda mobilkameran.

Snön ligger kvar enbart i små högar här och där och mycket som gömts i snö är nu framme. Här hemma är en kruka med ljung som snöade över och inte hann in början av vintern, nu framme och ska fixas vårfin i morgon. När jag tog en sväng i trädgården så såg jag till min glädje att rabarberknölar sticker upp i rabatten, härligt!

Idag sågs min dotter Susanna och jag inne i stan, vi tog en lång och skön promenad. Vi gick bland annat till Rosendal trädgård. Här på bilden kan man se att så gott som all snö är borta nu.

Det ligger bara lite snö kvar i skogen, men det är nog bara en tidsfråga innan den också är borta.

Jag blev väldigt inspirerad och vet nog på ett ungefär vad den framtinade krukan här hemma ska innehålla för blommor, dock inga pärlhyacinter för de har vi i mängder i gräsmattan. De har inte kommit upp ännu men jag kan tänka mig att det inte dröjer alltför länge tills dess.

Vide och tulpaner är ju ljuvligt vårlikt!

Sista vårbilden är på Susanna sötnosen –jaa mer åt det här hållet ska nog min utekruka se ut, konstaterade vi när vi tittar på de fina korgarna som står bredvid henne.

Vår promenad fortsatte sen in mot stan igen, där vi bland annat tittade in på Pärlans konfektyr. Åh så gott! Vi kunde nästan inte välja vilka kolor vi skulle köpa med oss hem. Dit bara måste du gå när du kommer till Stockholm!

Vi tog lovar in på olika butiker men mest gick vi och pratade. Tillslut bestämde vi att det nog var matdags och det blev Wagamama. Sist jag var på Wagamama var för några år sedan i Dublin. Då var kön jättelång utanför, men det gick snabbt att komma in. Susanna och jag fick ett bra bord och vi satt länge och njöt av gyozaknyten till förrätt och en nudelrätt till huvudrätt. Maten var jättegod! Prova!

Vi avslutade vår dag med en promenad längst Karlbergskanalen. Härligt!

Om att skriva

I morgon ska dotter S och jag på detta evenemang –-> Skriv för livet.

Det ska bli så roligt! Är du i trakterna så kan väl du också komma!

Lördagskväll

Ikväll är det en stilla kväll.

Gott i glas och gott på fat!

En fantastiskt god kronärtskocksoppa som vännen A´s man gjort och som jag fick ta med mig hem av. Till den köpte vi idag jättegoda snittar på Fiskeläget i Hötorgshallen. Vad kan vara godare till än ett glas champagne?

Ett galleri

Tänk vad bloggandet kan tillföra kunskap.

I söndags när jag satt och läste vår morgontidning så föll min blick på en liten artikel.Jag såg att det stod Grönland, i vanliga fall skulle jag nog bara ha fortsatt att läsa annat. Men nu så for tanken direkt till Beija och jag måste läsa vidare. Och där står att det i Nuuk så ska det byggas ett Nationalgalleri för arktisk konst. Så häftigt!!

Det har varit en arkitekttävling som danske Bjarke Ingels vann. Museet ska bli en rundad byggnad på en klippa vid Godthåbsfjorden med en skulpturgård i mitten. Oaooo!

Stillhet

Idag, en finfin dag!

Barnbarnet Julie var på besök sen gårdagen med mamma Camilla. Förutom att vi kramades en massa så gjorde vi tygtryck på två tröjor till, det var roligt och blev fint. Ett lejon några bilar och en helikopter blev det den här gången.

På eftermiddagen så mötte jag en vän och vi gick till vår nya, arkitektoniskt väldigt speciella kyrka för två stilla och tysta timmar. Tidigare har vi varit på heldagar i tystnad som har varit hur härliga som helst, de har verkligen laddat batterierna.

Bara två timmar, skulle det vara bra? Ge den effekt vi ville?

Det var helt perfekt!

Nöjda och glada skildes vi åt. Jag gick hemåt med en skön känsla i kroppen.

110110

Idag var första arbetsdagen på det nya året. Första arbetsdagen på ett år som ska bli magiskt. Ett nytt år med nya möjligheter. För mig ska året fyllas med en blandning av utmaningar och vila, mycket glädje och fantastiska möten. En blandning av vardag och fest i stort och i smått. Reflektionstid och tid till eftertanke, en hel massa skrivande.

Det var en intensiv start på arbetsåret, då vi hade fullt schema från start till mål. Förskolan var stängd och vi utvärderade det som har varit och tog sikte på den nya terminen som ligger framför oss. Det var fantastiskt roligt att träffa kollegor. Jag hinner höra om hur de flesta har haft det under ledigheten, vi kramas och är glada att ses igen.

Men mest är det skrivaskriva och diskutera som gäller idag  -hur blev det som vi planerade i höstas? –vad var bra? –hur går vi vidare? Det är riktigt roligt! Jag och min kollega känner båda –Åh så mycket barnen har lärt sig under deras första termin på förskolan. Fantastiskt! Tänk nu kan dom gå, ja dom springer faktiskt! Och några har börjat bygga meningar och fyller i när vi läser sagor. Några har till och med börjat hjälpa till när vi räknar hur många barn som sitter i samlingsringen.

I morse när jag packade min ryggsäck med dator, anteckningsblock och pennor så la jag ner mina träningskläder. Jag vet att jag brukar vara rejält trött efter en intensiv planeringsdag, så trött så jag brukar lyda minsta motståndets lag och gå hem och vila. Erfarenheten efter framförallt höstens träning är att det är helt perfekt med ett  träningspass efter jobbet, för då tömmer jag huvudet och blir piggare. Så någonstans där denna tidiga morgonen, tänkte jag utmana mig själv.

Det är flera veckor sedan jag tränade, jag fick en rejäl influensa som jag inte har berört här alls. Sen kom julen och då var det annat på schemat…kanske skulle jag gå på löpbandet i alla fall. Jag behöver komma igång igen, så det finns egentligen inget att vänta på..men när jag inte har tränat på länge såååå

Jag gick till gymet fortfarande med tanken att gå på löpbandet, bli lite svettig å sen gå hem…Når jag kommer dit så står världens finaste personliga tränare Camilla där. Hon är alltid smittsamt pigg!

–Hej! Ska du med på spinningpasset som börjar strax? Jag ska här inte rabbla alla negativa tankar jag tänkte om min ork och så vidare. Utan bara berätta att jag rätt snabbt sa –JA! För ska jag ha kondis  förändring så gäller det att ha mest ork mentalt nu så här i början. För får kroppen välja så…ja då hade det blivit luffs på bandet som sagt. och med tanke på det jag skrev tidigare, Tankar om träning och spinning så kan jag nu efter dagens pass säga åtminstone till mig själv.- Man behöver inte invänta bättre kondis för att våga prova på. Det var jobbigt! Men det var kul! Och jag kommer igen Camilla!

Nu ska jag skutta in i bastun, bäst att ta hand om musklerna så att jag kommer upp ur sängen i morgonbitti

Inspiration x 2

Jag hittade den här underbart fina och inspirerande filmen som Paulina Teste har gjort.

Den ska jag se många gånger!

Tillagt senare; När maken hörde musiken så kom han leende ner till mig och frågade om jag också hade tittat på reklamen…-reklamen?? –Ja på Macmyras hemsida, unna dig själv ett eget gravityfat. Jag kan hålla med om att musiken låter rätt lika…och rubriken ovan och den till Mackmyra whisky är slående lik varandra. .Att unna sig något som får en att må bra.

Detär ju lite olika för olika för olika personer…

Kreativitet

Julie är pigg på att prova allt! Säger vi ordet måla, så lyser hon upp och säger –Lilli måla! Lilli är hennes uttal på Julie. Sen går det inte att hejda hon vill måla nu. 

Här fick hon prova att måla på den vita snön. Inte lätt eftersom hon ville ha sina målarfärger som snabbt fryser i minusgrader, och det inte fanns tid att plocka fram annat. Att måla på snö är roligt, för att det ska bli bättre än för Julie den här dagen så kan du ta vatten + färg blandat i en burk så är det bara att doppa penseln i färgen och måla på. Gör gärna olika färger. 

Att lägga puzzel är en annan av hennes favorit sysselsättningar. Snabbt och lätt går det! Jag, som själv inte precis har rätt öga för puzzel blir helt fascinerad av hennes strukturerade upplägg. Och hon gör inte på samma sätt varje gång. Hon skojar emellanåt med mig om vart biten ska vara. Hon sätter den på fel ställe och frågar –här? Om jag svarar –ja! Så skrattar hon och lyfter bort biten och lägger den rätt plats och tittar på mig för att jag ska se att nu är den rätt.

Undrar om det är på grund av huvudbonaden som det går så bra att puzzla?

Jag som knappt får ihop ett knopp puzzel kanske ska prova diadem varianten.

Nått gott…

…som efterätt efter Ny Årsmiddagen, har vi förberett idag. Vi är som sagt chokladomaner så det är svårt att ändra det vinnande konceptet.

Jag åt den första gången hos T när hon fyllde år för några år sedan. Sen dess har vi gjort den varje gång vi har velat göra något riktigt extra gott här hemma. Oftast har receptet hängt med hem till de som ätit det hos oss, precis som jag tog med det hem från T.

Vad det är? Jo, varm chokladpudding. Receptet är från Svd och du kan läsa det här nedan också. Vi har dubblat receptet för att fylla 4små cocotteformar, man vet ju aldrig om vi får någon oväntad gäst. Istället för Bailys så tog vi den här gången cointreau, tror att det blir gott med apelsinsmaken.

Vår lilla gäst Julie får glass i stora lass imorgon, det gillar hon allra bäst.

Chokladdesserten kan förberedas, de fyllda kopparna kan stå klara i kylen, men måste gräddas precis innan den ska ätas. Då är den halvflytande och ljummen inuti som den här puddingen ska vara.

Sätt ugnen på 225 grader. Använd ugnssäkra espressokoppar eller cocotteformar.

Vispa ägg, äggula och socker vitt och fluffigt.
Smält smöret och blanda i den grovhackade chokladen. Ta ka­strullen från värmen och rör tills chokladen smälter. Rör i likören. Blanda äggvispet med chokladsmeten och häll upp i kopparna, nästan ända upp. Sätt in dem i ugnen och grädda i 10 minuter tills de pöser upp och ytan blir fast. Ibland spricker ytan upp i slutet av gräddningen.

Pudra eventuellt över florsocker och servera omedelbart.

Mängden i en espressokopp räc­ker som liten dessert, puddingen med smak av likör är ganska mäktig.

I böckernas värld…

..hamnar vi ofta med Julie.

Redan som riktigt liten, alltså ännu mindre än nu så har hon tyckt om att titta i och att läsa böcker. Att samma sak kan heta olika saker beroende på vem som läser av mamma & pappa, det har hon inte ännu funderat så mycket på. När pappa säger cien så säger mamma hund, när Julie säger mijaone så vet vi allihopa att hon menar katt. Böcker och pratet runt omkring dem utvecklar språket. Att visa barnet namnet på den som har skrivit alla bokstäverna i boken och även gjort alla bilderna ger barnet en förståelse för att det är en person som tänkt till, att alla bokstäverna ordbilden också betyder något.

Böcker som sen en tid tillbaka har kommit in i Julies liv är Stina Wirséns helt fantastiska Vem? böcker. Stina Wirsén kan som få andra illustratörer och textförfattare fånga det lilla barnets uppmärksamhet med små medel, det är stor konst!

I mitt yrke som förskollärare för de yngsta barnen har jag om och om igen läst böckerna. De fångar verkligen barn och vi pratar runt bilderna.

Katten är ful. Jo så är det. Gult är fult säger kompisarna. Men fågel håller inte med. Fågel är också gul. Jag är gul och fin. Så säger fågel. Men krulligt är fult, tycker fågel och pekar på nallarna. Nallarna blir ledsna och rosa nallen undrar om inte han är fin i alla fall. Rosa är väl den finaste färgen? Nä, rosa är fult. Rosa som en räka, räkor luktar blä, svarar katten och fågel då. Oj, oj, nu gråter alla!  Hur ska detta sluta?

Jag läste i höstas att Stina Wirséns Vem? böcker skulle bli film och tänkte att den vill jag se med Julie och jag hoppades då på att själen i böckerna skulle finnas kvar…sen glömde jag bort det. Till nu före jul när jag kom på att den kanske kommit som dvd. Jag hittade den inte men däremot att den finns på Svt play. Där Vem är söt? ligger kvar till 22 januari, sju av de andra böckerna finns också där som film.

Vem blöder? har varit favoriten hos barnen på förskolan, det är den även för Julie. Ojoj blod! Alla plåstrar om och tröstar, men så råkar kaninen… Titta på kaninen, ser han glad ut? Röd runt nosen av skäms och ledsenhet…men så!

I love!!

Se dem tillsammans med ditt barn. Barnen ser och vill prata om det som händer i böckerna eller i filmen. Djuren ansiktsuttryck är talande och just att ställa frågor runt bilderna passar bra. –Ser katten glad ut?  Att öva sig i att läsa av ansiktsuttryck är en rolig lek, det gör det också lätt att ta upp när det händer något mellan barnen. De lär sig att se och läsa av.

– Ser kompisen glad ut när du gör sådär?

Julie sitter helt koncentrerad i mitt knä och ser på de korta filmerna, pekar och kommenterar. Den är så fantastiskt bra gjord! Och själen finns kvar, den talande enkelheten.