Pratade…

…med en vän ikväll och konstaterade att dygnet har för få timmar just nu. Visst gäller det att prioritera och det är det jag gör…trots det så tror jag just nu att det är så att minuterna per timme går lika snabbt som sekunderna gör och timmarna som minuterna...det är mycket nu.

När de individuella utvecklingssamtalen var gjorda, åh så roligt det var! så följde dagar då en kollega och jag påbörjade planeringen av en föreläsning om barns inflytande utifrån den reviderade Läroplanen för förskola som ska hållas om två veckor och samtidigt ramlade tankarna om hur vår verksamhet ska presenteras på föräldramötet på tisdag. Det är kul när allt som har varit i huvudet trillar ner och blir konkret och riktigt bra!

Sen i torsdags går jag modul två av Jesper Juuls seminarieledar utbildning. Den är otroligt inspirerande och jag får förutom Jesper själv möta så otroligt intressanta människor. Vilken tur jag har!

Förutom detta så har Stockholm bjudit på en fantastisk dag, där jag långsamt kunde gå från söder genom Gamla Stan bland turister i massor och i sommarvärmen, rent gudomligt!

Fredagsmys…

…med minnen från förr.

Nu bara måste jag få beklaga mig och tycka lite synd om mig själv. Jag som verkligen är igång med träning och känner alla positiva effekter som jag har väntat på…men så har jag haft känningar i höften och rumpan och lite ner i ena benet till och från sen i somras. Smolk i bägaren, men eftersom det kommit och gått så har jag tänkt att det ger nog med sig. Men icke! Efter 4 utbildningsdagar då jag satt ovanligt mycket för att vara jag, så var det kört. Jag fick mer och mer ont och vaknade till och med två nätter i rad och kunde inte vända mig i sängen, hjälp!

Nu kunde jag inte invänta eventuell bättring längre. Bokade tid hos en naprapat och gick dit i torsdags. Jag hann tänka att –tänk om det bara är som jag inbillar mig….? Jag kan berätta att jag inbillade mig inte alls. Det var väldigt bra att jag kom innan det blev ännu värre. Han beskrev min kroppshållning med en rörelse som när man vrider ur en disktrasa….höften drog åt ett håll och bröstpartiet åt det motsatta…ena benet var några centimeter längre än det andra. !

Där låg vältränade jag, skrivet med en lätt sarkastisk ton till mig själv, och blev ihop knycklad åt alla håll och kanter. Öm och verkligen med en känsla av disktrasa inuti mitt huvud åkte jag hem och baravar en hel dag. Det tog flera timmar innan jag kände mig ok i huvudet. Kroppen då? Lite öm förmiddagen efter…värre värk än nånsin på eftermiddagen. Kändes som om hela baksidan var ett enda stort blåmärke. Stackars mig.

Jag går idag med små små steg och ordet AJ! sägs mer än en gång. Håller handen bakom ryggen för att hjälpa till att räta upp den. Värst är det när jag har suttit och ska resa mig och gå iväg. När jag väl har gått en bit så är det knappt något problem alls. På måndag ska jag tillbaks till naprapaten. Önskar verkligen att det onda har försvunnit tills dess OCH att jag inte är lika sned längre OCH att det inte blir lika ont igen efter hans behandling.

Fredagsmiddagen som vi hade planerat att äta ute fick bli hemmamys istället. Maken hade en jättebra idé om vad vi skulle äta. Alldeles i början av vår tid tillsammans så gjorde vi den här mackan. Vi tyckte att den var super smarrig då…tyckte vi det nu också??

Vi smör och vitlöksstekte 2 skivor gott bröd,förr var det formbröd som vi använde, så breddes mycket pepparot på bröden, 2 stekta entrecôte lades ovanpå, sen en klick chilibearnaise chilli var det absolut inte då och ovanpå härligheten sparris. Ruccola & tomatsallad med citronolja till.

Var det lika gott? JAAAA!

Ganska roligt blev det när vi lämnade middagsbordet för att sätta oss lite mjukare och jag skulle gå iväg med en ljusbricka. När maken såg mig så började han sjunga -sankta Lucia sången. Jag skred inte fram precis, men det gick väldigt långsamt. Ett steg i taget med ett ajaj! emellan.

Ha en härlig lördag!

Måndagmornar…

..innebär tidiga mornar för mig. Jag går upp före tuppen och är på jobbet först av alla. Rätt skönt faktiskt!

Jag är himla glad att min utmaning just på måndagar har blivit tåhävningar. Även om alla repetitioner just nu nyper till i vaderna som sjutton…ja det är 70 stycken sååå..känns de bra att det är dem jag ska göra och inte armhävningar eller dips så tidigt på morgonen.

Dagarna dom…

..går och går efter varandra. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag….

Ja, så har det verkligen varit allt sedan semestern tog slut och arbetsveckorna drog igång. På jobbet har flera nya barn inskolats i verksamheten av fantastiska pedagoger. Min grupp är den enda som inte förändras denna höst. Vilket är skönt för oss då vi kan djupdyka i varandet med varandra i allt som händer ett litet barn under sommarsemestern. Flera har blivit torra!! Fantastiskt! Många talar tydligare och några har börjat lägga samman flera ord till meningar även om vi inte alltid förstår allt ännu så gör det att det tillsammans med barnets första språk, kroppspråket blir tydligt nog.  De leker nu tillsammans precis hela tiden. Utomhus affärslekar, kalaslekar, kottsamlarlekar, en pinne blir mikrofon och de sjunger Haba Haba ! Som vi sen, när vi är inne tar fram på vår Spotify och dansar oss svettiga och skrattande till.

Vi har haft två fullmatade planeringsdagar varav den första dagen avslutades med trerätters middag och övernattning på Vaxholms kastell. På morgonen vaknade jag tidigt och gick långsamt två varv runt ön. Sen satte jag mig ned på en brygga och bara var. Frukosten där var inte bara god utan även vacker med mycket frukt och grönt och nybakat bröd bland annat som vi njöt av ute i solskenet.

 

Sen tog den andradagens arbete vid då vi djupdök i vår nyligen reviderade Läroplan för förskola –98 och vårt kvalitetsarbete. Otroligt intressant att arbeta tillsammans och fantastiskt att se alla kollegor så otroligt engagerade.

Maken och jag har båda intensiva veckor så under helgerna har vi passat på att baravara. I fredags skippade jag den inplanerade träningen direkt efter jobbet. Istället tog vi tåget in till stàn och stannade till på Xoko som har så goda mackor som passade perfekt till ett glas rosè. Så gott! och skön början på helgen. Vi promenerade vidare mot Kungsholmen. Gyoza ute i solen på Roppongi blev middagen innan vi i sakta mak flanerade hemåt. Middagspromenaden avslutades med ett glassmöte mellan Teheran vaniljglass smaksatt med saffran, rosenvatten och pistagemandel & Italien vaniljglass med kaffesmak.

Hur träningen & utmaningen går? Finfint! Kan väl säga att det är tack vare att jag känner mig muskelstark som allt det andra i vardagen funkar så bra. Men nu när jag är uppe i 70 repetitioner så börjar framförallt armhävningarna att kännas rejält, men det är väl det som är meningen….

Ha en skön söndag!

Dagens….

 

..uppgift, 60 tåhävningar! I morgon börjar vecka tre med 65 rumplyft. Jag har fått in snitsen och tycker att det här är roligt tillägg till den vanliga träningen. Jag gör mina övningar direkt på morgonen sen en skön dusch på det.

Är du också med på Jari Ketolas utmaning? Om inte, testa! Man behöver ju inte göra 50 av allt utan kan lika gärna börja med 15 och öka på undan för undan i sitt eget tempo. Det viktiga som jag ser det är att få in träning i vardagen. Det har jag själv haft svårt med tidigare.

I förra veckan så läste jag en så bra artikel i Svenskan under rubriken Intensiv styrketräning kan bromsa åldrandet. Det står om vikten av att inte enbart träna stavgång och aerobics utan även träna musklerna med vikter, för att behålla muskelstyrkan högt upp i åldern och på så sätt förhindra bland annat höftledsfrakturer.

Med muskelstyrkan följer ett mer aktivt liv med mer mental och social stimulans. Ökad rörlighet ger bättre aptit och på köpet mer nödvändiga näringsämnen.

Byt ut en del av stavgången mot styrketräning med tunga vikter. Förtvinade muskler - sarkopeni - lyfts nu fram som ett lika stort hälsoproblem som benskörhet. De korta, snabba muskelfibrerna börjar tyna bort redan från 30-årsåldern. Explosiv styrketräning är det bästa sättet att bromsa åldrandet. Utdrag ur artikeln

Jag önskar dig en härlig måndag!

Om att hushålla

Idag är det söndag och det är så skönt! Vi har tagit en promenad och njutit av solen som tittat fram. Men visst är det konstigt, det känns som höst i luften! Är inte det lite väl tidigt??

Jag har passat på att läsa i en av de böcker som legat och väntat ett tag på min läslust. Den ingår i en kurs som jag ska gå i höst och som jag med spänning ser fram emot. Mer om den kursen senare.

Just den här helgen har blivit en återhämtnings helg. Första veckan på jobbet gick finfint trots att den var intensiv och igår skulle jag, maken och några släktingar springa Midnattsloppet. Jag har varit tveksam till om jag skulle orka springa hela loppet men kom fram till att det var okej att gå också…även om det satt långt inne...ja sån är jag. Men igår på dagen så kände jag att det jag verkligen behövde var att ta det lugnt efter veckan som gått. Att spring/gå midnattsloppet var ingen smart idé. Jag håller på att lära mig höra OCH lyda signalerna som var väldigt starka, men som jag med min bakgrund är jätteduktig på att köra över. När jag väl hade tagit beslutet att inte ens åka in och heja på de andra, utan bara vara här hemma i lugn och ro, så kändes hela jag annorlunda i positiv bemärkelse.

Att lära mig att spara på energipengarna är en av mina ständiga uppgifter och jag är så innerligt glad för *supergillar* och tummen upp på facebook som jag fick från vänner som vet vad jag brottas med. De värmde långt in i hjärteroten och kändes precis som hurrarop för själen.

Snart bär det iväg på en av döttrarnas födelsedagskalas. Myyys!

Njut av söndagen!

Säg mig vad..

...du läser och jag ska säga dig vem du är, var det någon som sa…har jag läst.

Kanske gäller det enbart skönlitteratur, vad vet jag?  Men jag har reflekterat över hur jag själv har börjat läsa fler och fler bloggar där kvinnor skriver om sin löpträning. Det är jätteintressant! Jag inspireras och vill ännu mer. Hos både Camilla, MarathonMia & Moa Herngren hittar jag den där elden och viljan som jag försöker fånga inom mig själv. Visst är jag envis och målmedveten, ja! Efter detta inlägg Jag verkligen ogillar att vara sjuk som jag skrev för rätt länge sedan, så har det hänt mer positivt än jag vågade hoppas på ens i min vildaste fantasi. Ibland önskar jag att jag skrev även då jag var mitt inne i det mörkaste rummet….men det kunde jag inte. Min målmedvetenhet har tagit mig från 2x8 minuters promenader i slowmotion, vilket var allt jag orkade fastän mitt stukade sinne ville iväg långt…så som vi, jag och min kropp, brukade göra innan.

En dag när jag satt och läste någon av bloggarna, kommer just nu inte på vilken så slog det mig att mitt mål har förflyttats utan att jag har tänkt på det alls. Inte undra på att det är segt! det beror inte enbart på min ålder…haha! vilket nog vän av ordning gärna skulle vilja tillägga som en liten upplysning bara sådär.  Då, när jag sprang så ofta som det bara gick och oavsett väder vilket kroppen har glada minnen av fortfarande så var sträckan på sin höjd 3-4 kilometer för jag tränade ju annat då, löpningen var ju bonusen. Något som L och jag la till för att vi ville ses och hinna prata.

Hm! Nu är jag smått irriterad över att jag bara orkar typ 4-5 kilometer en bra dag.

Cloink sa det i mitt sinne när den vissheten slank ner.

Ja, sånt här funderar jag på såhär i slutet av min semester…

Nyaste nytt

 

En strumpa ska inte bara sitta perfekt på foten när man springer, det är ju kul om den är snygg också. Jag inspirerades av MarathonMias lovord och fick hem mina GoCoCo igår.

Mindträning pågår

Det här är en av de saker som jag har gjort i sommar, löptränat. Sakta men säkert så har meter för meter blivit till någon kilometer. Samtidigt som jag har kortat ner mitt steg så har jag försökt att jobba med det som rör sig där uppe i tankeverksamheten. Vad är det som blokerar? Jag har en tanke om att det borde gå bättre än det gör…men hur?

Förmodligen är jag inte tillräckligt uthållig…eller så krävs det något mer som jag ännu inte vet om…

Men eftersom jag är rätt envis så fortsätter jag att var annandag ge mig ut på min runda och hoppas på att snart så…..!!

Med gräs mellan tårna

Ett oplanerat sommarblogguppehåll blev det i år. Dagarna utan skrivande här har gått i varandra, allt annat har fått ta mer plats och det har känts helt ok. Sol, sommar och fritid ska ta massor av plats när den äntligen är här.

På kursen som jag gått under våren på universitetet fick jag betyget B, vilket är jättebra + fina ord på vägen av läraren som läst min examination. Det värmde gott! Flera saker avslutades och färdigställdes inför hösten på jobbet veckorna innan semestern. Tempot gick snarare uppåt än nedåt så som det gjorde förr strax innan semestern.

Vi har varit på resande fot en stor del av vår semester. Njutit tillsammans med familjen i Helsingborg, Köpenhamn och Norrbotten och nu landat här hemma.

Det som jag är väldigt glad över är att jag har lyckats hålla igång träningen trots ledigheten. Det har inte fungerat så bra förr. Den finns där nu inuti mig som en vana..kan inte låta bli. Känner mig så glad över att jag varit så envis och att Camilla har inspirerat mig så mycket. Att få igång löpningen har ju varit mitt mål från dag ett på gymet, sen har träningen där ibland fått mig att glömma just det målet. Jag tycker ju att det är så skönt att känna hur styrkan växer i mina muskler. Den bonusen ger mig värsta kicken!

Maken och jag har försökt att få till en löprunda var annan dag under semestern. Jag inväntar fortfarande den där flow känslan som jag hade en gång för lääänge sen när jag löptränade riktigt mycket. Jag är glad för att jag vet hur det kan kännas när man bara springer på, när andningen är på plats och benen matar på steg på steg på steg… Så har det inte blivit ännu kan jag säga. Jag inväntar fortfarande the magic moment –plötsligt händer det! har jag hört. Men inte för mig, det är fortfarande hur tungt som helst. Men jag matar på och behöver inte stanna för att få luft längre, jag tar korta steg, springer långsamt och bara så länge att det känns bra…vissa kallar det för att gå snabbt…. Trots att det inte känns helt ok inuti mig, jag vill springa med långa kliv, vinden i håret, snabbt! Hahaha!

 

När jag så hittade den här godisbiten uppe i norr så blev jag nästan barnsligt glad. Det är ett kettlebellklot. Man kan hitta dem på så gott som alla sportbutiker, men jag har aldrig sett en så här fint orange klot tidigare. Jag gick med ett stort och brett leende ut ur butiken med klotet i hampan. Nu springer jag min runda och tränar sedan med klotet. Det är så roligt! Yihaa!

Fredagstema…

Ojoj vilken vecka!

Jobbet tuffar på som vanligt, både roligt och stimulerande Det är spännande att se små barn öva, pröva och testa gränser. Tänk en sådan skillnad det är när det är andras barn som testar gränserna och inte ens egna…

I måndags så var det malingt melanom dagen, en kollega gjorde mig uppmärksam på det. Det är en dag då man, utan remiss kan boka en tid på några olika sjukhus för att en läkare som är specialist på hud kan göra en kontroll. Både jag och min kollega har pratat om att det skulle vara bra att kontrollera sig. Vi blir ju exponerade för solljus otroligt mycket eftersom vi jobbar så mycket utomhus. Sen så tillhör jag den generationen som  under 80-talet solade både solarium och stekte mig med olja i solen för att bli så brun som möjligt, inte så smart kan man tycka så här i efterhand. Så med den lilla oron i bagaget så begav jag mig dit. Kontrollen gick snabbt och jag fick ett lugnande besked. De prickar jag har förutom födelsemärken är helt ofarliga solskador, det känns lugnande och väldigt bra. Jag fick lova att använda hög solskyddsfaktor och det har jag inga problem med numera. Jag tycker att det räcker med de olika nyanser av brunt som  redan nu täcker mitt skinn varje sommar.

Sen åkte jag raka spåret och tränade med min pt Camilla. I den sköna vårvärmen körde vi backträning med stopp för armhävningar och annat kroppsnyttigt. Härligt! Jag blir så himla glad efter ett pass med henne. Så himla glad så jag körde ett spinningpass som hon leder direkt på.

Tisdagar är min absolut längsta dag på jobbet, 8-18. Det är inte så farligt som det låter. Från klockan15 har vi pedagogiskt forum då vi diskuterar och reflekterar över observation och dokumentation bland annat. Den här dagen var det väldigt varmt och skönt så vi slog till och hade ett möte där vi promenerade mot närmaste glasskiosk samtidigt som vi delade tankar med varandra. Att promenera och reflektera ihop brukar min närmaste kollega och jag göra emellanåt. Det är ett bra sätt att släppa lös tankarna på, samtidigt som man får njuta av att vara ute i friska luften.

I onsdags var det dags att träffa pt Camilla igen. Svetten lackade och jag njöt…tänk en sån förändring! Jag njuter av att ta i för kung och fosterland. Jag njuter av att känna att träningsvärken kommer smygande. Jag njuter av att känna att det blir muskler av min träning. Konstigt? Näe, inte nu mera.

Pigg och glad så satte jag efter träningen mig ner här hemma och fortsatte mitt examinations skriv. Fyra timmar senare!! tittade jag på klockan. Vart hade tiden tagit vägen. Jag hade varit helt inne i min egen bubbla skrivit och läst, läst och skrivit. Magen kurrade, det var väl tur. Vem vet vad klockan hade blivit annars?

Å så över till något he-elt annat.

Något som värker just nu och som inte är speciellt skönt är mina skavsår. Jag måste ha varit prinsessa i mitt förra liv. för varje vår är det samma visa. Jag tar fram mina sköna sandaler. Först de par som jag tycker är fina…..har glömt att de kunde jag inte ha förra året OCH inte året där före heller. De var verkligen smart av mig att jag tog med mig ett par extra sandaler så att jag kan byta efter att ha gått ungefär 100 meter med dem. Efter de 100 meterna har jag bara skavsår på mina stortår. Ajaj! Sen kommer de som är sköna fram, det minns jag i alla fall. Efter att ha haft dem och promenerat några få timmar så har jag nu skavsår under fötterna Det här slutar, precis som varje år med att jag får gå omkring i ett par rejäla och fotriktiga sandaler tills prinsessfötterna har fått hårt sommarskinn. -Strumpor säger någon, du har inte funderat på att använda strumpor. Joo och näe. Jag vill vara barfota ÄNTLIGEN och fötterna får vänja sig. Men aj vad det gör ont när jag går just nu….

Idag är det dags för Desirees andra fredagstema och det är; I ditt hem. Välj en favorit, något roligt, annorlunda eller något som betyder lite extra för dig. Det kan vara en pryl, möbel, annat objekt.

Jag säger spontant och utan att tänka efter att hela mitt hem är en favorit. Här kopplar jag av ensam eller tillsammans med min man. Här samlas vi i familjen och vänner. Det finns plats att äta några få eller många tillsammans. Mitt hem kändes hemma redan den första gången som jag öppnade ytterdörren. Då när vi bara var och tittade och precis hade bestämt oss för att vi skulle bo kvar där vi bodde…så kan det bli.

Men om jag ska specificera mig så gillar jag nog allra mest vår bastu. Den fanns inte här när vi flyttade in. Men när vi gjorde om vårt badrum som inte hade fått en ansiktslyftning sen 1970 så bestämde vi oss för att minska en klädkammare något och fixa till en bastu.

Jag har aldrig varit någon inbiten bastubadare tidigare, jo jag tycker att det är skönt men jag har inte längtat efter ett bastubad mer än kalla vinterdagar. Men bättre medicin kan man knappast få när man som jag, tidigare hade väldigt ont i kroppen. Jag tänker att bastun inte enbart gav avkoppling. Värmen gjorde gott för muskler och leder. Vissa dagar bastade jag både morgon och kväll. Det gör jag inte numera, men visst blir det en del framför allt efter att jag har tränat.. Det fungerar alldeles utmärkt att basta även nu när det blivit varmt. Man svalkar av sig på terrassen efteråt i en skön solstol. Mmmm!

Toppen!

Fler fredagstema bloggare hittar du här! Annika ,Mais oui,Jenny,Strandmamman,mrs Clapper, musikanta, Petta, Lotta,Olgakatt, Saltis,Desiree,Taina pausar tillsvidare, Nilla, Malin, Anki som pausar tillsvidare, Erica, Anna, I am Annika, Inga-Britt,Helena, Beila, Victoria

Power!

I kropp och knopp ger musik mig när jag tränar.

Äntligen har jag fått till det så att jag kan lyssna på Spotify i min mobil. Spellistan har legat klar ett bra tag men har endast kunna användas hemma fram till nu. På uppvärmningen på gymet sist så fick jag ner roddtiden med flera sekunder till September. På spinningen så är det ju musiken som får mig att orka lite till, så därför har jag lagt in tre av låtarna därifrån också. 

Här är några av mina ltar. Vilka är dina?

Mikrofonkåt, September

Born this way, Lady Gaga

What the hell, Avril Lavigne

Black or white, Michael Jackson

What is love, Haddaway

Rhytm is a dancer, SNAP!

I want to break free, Queen

Hips don´t lie, Shakira

Araba, Mustafa Sandal

Jump, Van Halen

Simarik, Tarkan  mfl.

Tracy Chapman

Talking about a revolution är det för mig att jag orkar såååå mycket nu!

Lagt till senare, är det bara hos mig som youtube klippet på Tracy Chapmans låt Talking about a revolution inte kommer med??

Ännu senare…nu kn jag se videon själv också Undrar vart den varit?

En blandad kompott

Så var det äntligen ett stopp och en längre ledighet att se framemot. Jag hörde på radion att sist vi hade ledigt var i julas…inte undra på att jag och många jag möter är jättetrötta nu. Visst underlättar vädret, men vila från jobbet är gôtt. Lata dagar med tid till egna tankar, samtal, att läsa och baravara och äta gott påta i trädgården….skööönt!

Jag har inte hunnit ägna så mycket tid här, inte hunnit skriva fredagsteman till exempel. Det förstod jag redan innan i och för sig, men inte att april skulle bli som ett maratonlopp. Varje gång jag tänk att   –det här var den sista grejen nu är det lugnt, så har något jag vetat om dykt upp, men alldeles för snabbt. Tiden flyger ju fram. Jag har avslutat några viktiga saker under april månad. Ett av de sakerna är den del av mina studier där jag förutom att läsa intressant litteratur har haft träffar med min grupp om 4 studiekamrater. Vi har haft litteraturseminarium ihop, diskuterat empati och empowerment och skrivit inlämningsuppgifter om detta. Jag känner verkligen att jag har haft tur som hamnade i den grupp som det blev, 4 kvinnor som jobbar med helt andra saker än det jag gör, inspirerande! Jädrans anackas vilken girlpower och så många intressanta djuplodande diskussioner och skratt vi har haft ihop.

Nu kommer tiden då allt ska vävas samman, litteratur, diskussioner, samtalsträning. Var och en ska vi nu ha ett samtal med någon hugad person. Det ska spelas in för att vi ska kunna transkribera en del av det sagda och vårt fokus skall vara på oss själva som samtalledare…Det är nu ensamjobbet börjar, det som gör att vi får våra poäng, teori och praktik skall bli ett. Men först ska jag vara ledig.

Nillas  fredagsteman kommer här i en lite ihopblandad kompott den 8/4 var temat När jag cyklar. Brukar du cykla, hur ser din cykel ut och så vidare om cykling.

Ja tiden för cykling är ju verkligen här nu.

Jag har en fin, nästan ny cykel, åtminstone har den varit använd så lite så den är som ny. Den är vackert blå men just precis nu förmodligen rätt dammig där den står längst in i vårt garage. Varför den står där? Jo det ska jag berätta. När cykeln var rätt så ny så var jag alldeles i början av den del i min utbrändhet då jag började känna en spirande längtan till att göra något kul i motionsväg. Jag orkade inte gå så långt, men en idé dök upp i mitt huvud. –Om jag cyklar så funkar det nog, sagt och gjort jag satte mig upp på min fina cykel och svishade iväg och jooo visst funkade det den ena vägen. Från vårt hem och rätt så långt är det nerför. Inte kraftigt hela vägen men såpass att man kan rulla på rätt så bra….MEN sen skulle jag hemåt! Kan väl lugnt säga att jag nästan inte trodde att jag skulle komma hem den dagen. Sen dess har den stått där i garaget mest hela tiden, cykeln. Min kondition har gått uppåt med 120% sen den dagen. Men jag insåg då att jag siktat för högt.

Så från den dagen har jag tränat min kondition genom att promenera. I början var promenaderna klockade så att jag inte gick för långt, för då orkade jag inte prova igen på flera dagar. Så kan det vara med kroppen när man är utbränd. Jag tog till exempel 8 minuter ut och ca 8 minuter hem. Så utökades det eftersom jag orkade mer och mer. När jag sen var redo så gick jag långa sköna promenader med stavar. Det gav styrka också. Jag har målmedvetet byggt upp min kondition i många år nu. Ibland har jag pågrund av någon infektion som numera tar mer på mig än förr, fått backa några steg. Men nu tror jag att jag inte är så långt ifrån mitt stora mål. Att orka löpträna, det är mitt drömmål.

Så cykling har gått bort för mig hur konstigt det än låter. För jag har valt det som gett mest konditionsmässigt den tid av vardagen som jag lagt till träning. Promenader till jobbet ger i min tankevärld mer kondition än om jag cyklar till exempel….

15/4 I min trädgård
Hur ser det ut i trädgården, vilka växter finns där och har du något på gång för i år. (alternativt på balkongen, eller skriv om din drömträdgård.)

Jaa, min trädgård den gillar jag. Den är lagom stor och vi har plats för både avskildhet och för vänner. Jag fixar nog mest blommor i krukor. Men vi har ett härligt körsbärsträd som just nu har sprängfyllda knoppar. På två olika platser har vi rabarber. Den första rabarbertuvan ville inte alls komma upp hos oss så vi fick en av svärfar och svärmor som växer över alla bräddar hemma hos dem. Nu har vi dessa två som visserligen växer hemma hos oss men det blir inget överflöd precis. Min drömträdgård är nog Japansk eller en som är en blandning av i mitt tycke det bästa, Monets trädgård som jag bara sett på bild men den har vatten och grönska och en del med fantastiskt vackra blommor.

Mina fingrar är inte så gröna precis, men om jag skulle få önska så skulle nog min trädgård se ut så.

En skön kväll önskar jag dig!

Tankar om skor

Om löparskor skriver fina Camilla, som är min PT och min stora inspiratör. Att jämföra mig med henne kommer jag aldrig att kunna göra vad det gäller löpsträckor och mentalstyrka, även om jag tycker att jag riktigt bra på att sätta upp mål för mig själv och även genomför dem. Nåväl, Camilla skriver om löparskor och det får mig att tänka på hur viktiga de är även för mig, även om jag ännu inte har kommit längre än att jag ser mig själv som en löpare i vår….

Träningen inför det har pågått länge och kommit ur att jag verkligen ogillar att vara sjuk och att inte orka. Men har intensifierats under vintern fram till nu, då jag kört på med i snitt 3-4 pass i veckan på gymet. 

Trots att min konditionsträning utomhus har sträckt sig till snabba, långa promenader så har sökandet efter bra skor varit otroligt viktig och samtidigt en ren djungel. Jag vill ha en bra, smidig, skön perfekt sko. Men foten passar inte in i de skor som jag har tänkt mig...eller sportbutiken tror. Damläst..nejnej, för bredfot med stortå som pekar uppåt så att naglar byts ut efter varje sommarsäsong som på det värsta fotbollsproffset! Hur ska det inte bli när jag börjar springa!?? När den rätta skon har hittats så vill jag som den vanemänniska jag är -ha den alltid. Bara gå in och köpa ny när den är sliten...Så är det för mig som knappt behöver tänka på underlaget ännu...hur ska det bli sen?

När jag var ung så hade jag en period av träning inomhus som resulterade i att jag även löptränade utomhus. Jag fick benhinne inflammation när jag hade min allra bästa period…det vill jag ogärna drabbas av igen. Jag kunde knappt ta ett steg framåt under en lång period och jag förstod i efterhand att det berodde på att jag sprungit på asfalt i fel skor. Att finna den ultimata skon har pågått sen dess. Då var det Nike air modell –81 som jag köpte, med inbyggd luftkudde som gav studs under hälen. Vi skojade då om att snart kommer skon som gör att vi knappast behöver anstränga oss…men icke det kan jag konstatera med facit i handen.

Mål & mening…

..med det man gör, det är både bra och viktigt för mig.

Jag har ett mål med min träning som jag nu äntligen har intensifierat, att få en kropp som orkar och som är stark och som kan…ja en hel massa! Jag längtar efter flow, glädjen i att det är jag som bestämmer vad jag orkar och vill. Inte en kropp som fått total error…som det var under en period av utbrändhet.

Inte för att jag tänker dansa salsa på ålderns höst…men om jag skulle vilja, så vill jag inte sätta några käppar i hjulet för mig själv. Det är NU det gäller att investera i framtiden, sen vet vi inget om.

Jag har fått en förebild, därav salsan. Se på denna fantastiska kvinna och få en förebild du med. Never underestimate an old girl.

Enjoy!!

Från soffhäng helg…

..till vardags fart.

Helgen blev lugn och så slapp som man bara kan önska sig. Lite försökte vi nog oss på att göra nått men…sen blev det slappa igen. Ibland är det verkligen så segt, kan det bero på vädret? Regn som tar bort all snö och gör att det blir jättehalt och jätteblött och jättetrist.

I fredags träffade jag mina före detta kollegor och bästa väninnor och reskamrater. Vi ordnade en middag för vår gemensamma före detta chef. Det blev en kväll som kändes varm och go i hjärtat hela resten av helgen. Menyn blev fantastiskt god, champagnen och vinet likaså. Vi pratade och mindes tillsammans och njöt av varandras sällskap.

Lördag, då var mitt enda mål att hitta en ny mobil, jag som efter plumsen känt mig totalt isolerad ville inte vänta en enda dag till. Med hjälp av make och son så hittade jag en ny, så nu är jag nöjd och glad igen. På kvällen badade vi bastu, det är så skönt!! Och så åt vi en god middag.

Söndagen kan väl sammanfattas med läsa-titta ut genom fönstret och se regnet-läsa lite till-bada bastu för att få upp värmen i kroppen-titta ut-reeegn!-ett bastubad till på kvällen för att bli varm igen.

Idag så var det jobbdag och logga in på skolan dag. Jag ska ju läsa en kurs på Universitetet på distans, mellan de 4 tillfällen som vi ska träffas så ska vi nå varandra över en internetportal. Jag hoppas att det kommer att fungera bättre och lättare än när jag pluggade på samma sätt våren 2009. Det är inte lätt att göra ett grupparbete då man sitter på olika orter, men det gick ju.

Förutom jobbdag och logga in på skolan dag så tränade jag med min superbästa personliga tränare Camilla. Det var länge sen sist eftersom jag fick en rejäl influensa i slutet av november, den höll aldrig på att släppa taget. Träningen kändes perfekt!! Så perfekt att jag bokade in ett spinningpass direkt efter….nu ska jag sätta mig i bastun, denna gång för att mjuka upp musklerna så jag kommer upp ur sängen i morgon.

Spinningpasset? Det var bus kul!

110110

Idag var första arbetsdagen på det nya året. Första arbetsdagen på ett år som ska bli magiskt. Ett nytt år med nya möjligheter. För mig ska året fyllas med en blandning av utmaningar och vila, mycket glädje och fantastiska möten. En blandning av vardag och fest i stort och i smått. Reflektionstid och tid till eftertanke, en hel massa skrivande.

Det var en intensiv start på arbetsåret, då vi hade fullt schema från start till mål. Förskolan var stängd och vi utvärderade det som har varit och tog sikte på den nya terminen som ligger framför oss. Det var fantastiskt roligt att träffa kollegor. Jag hinner höra om hur de flesta har haft det under ledigheten, vi kramas och är glada att ses igen.

Men mest är det skrivaskriva och diskutera som gäller idag  -hur blev det som vi planerade i höstas? –vad var bra? –hur går vi vidare? Det är riktigt roligt! Jag och min kollega känner båda –Åh så mycket barnen har lärt sig under deras första termin på förskolan. Fantastiskt! Tänk nu kan dom gå, ja dom springer faktiskt! Och några har börjat bygga meningar och fyller i när vi läser sagor. Några har till och med börjat hjälpa till när vi räknar hur många barn som sitter i samlingsringen.

I morse när jag packade min ryggsäck med dator, anteckningsblock och pennor så la jag ner mina träningskläder. Jag vet att jag brukar vara rejält trött efter en intensiv planeringsdag, så trött så jag brukar lyda minsta motståndets lag och gå hem och vila. Erfarenheten efter framförallt höstens träning är att det är helt perfekt med ett  träningspass efter jobbet, för då tömmer jag huvudet och blir piggare. Så någonstans där denna tidiga morgonen, tänkte jag utmana mig själv.

Det är flera veckor sedan jag tränade, jag fick en rejäl influensa som jag inte har berört här alls. Sen kom julen och då var det annat på schemat…kanske skulle jag gå på löpbandet i alla fall. Jag behöver komma igång igen, så det finns egentligen inget att vänta på..men när jag inte har tränat på länge såååå

Jag gick till gymet fortfarande med tanken att gå på löpbandet, bli lite svettig å sen gå hem…Når jag kommer dit så står världens finaste personliga tränare Camilla där. Hon är alltid smittsamt pigg!

–Hej! Ska du med på spinningpasset som börjar strax? Jag ska här inte rabbla alla negativa tankar jag tänkte om min ork och så vidare. Utan bara berätta att jag rätt snabbt sa –JA! För ska jag ha kondis  förändring så gäller det att ha mest ork mentalt nu så här i början. För får kroppen välja så…ja då hade det blivit luffs på bandet som sagt. och med tanke på det jag skrev tidigare, Tankar om träning och spinning så kan jag nu efter dagens pass säga åtminstone till mig själv.- Man behöver inte invänta bättre kondis för att våga prova på. Det var jobbigt! Men det var kul! Och jag kommer igen Camilla!

Nu ska jag skutta in i bastun, bäst att ta hand om musklerna så att jag kommer upp ur sängen i morgonbitti

Mentalträning & baby drive

Jag sitter och tittar på Svt play för andra gången, en sprudlande energifylld Therese Alshammar som var gäst hos Skavlan i det sista programmet för i år. Jag måste lyssna på henne igen, det är något hon säger som fastnar, som jag vill höra om och om igen. Hon pratar om sin nya träningsfilosofi och om ett ord, baby drive som ingår i den…att göra som barnet gör.

Det är en teori om att allting går, det kommer bara att ta olika många försök. Och det känns så familjärt för mig, något som jag har tänkt på tidigare i mitt yrke och något som jag kan ta till mig och applicera till min egna mentalaträning framöver.

Så här säger Therese - Varje barns träning går ut på att kunna gå. Jag har aldrig sett något barn som inte ställer sig upp och går, alla gör det, dom försöker och försöker och försöker… det tar bara olika lång tid

Det tar bara olika lång tid och man går tillväga på lite olika sätt beroende på vem man är och vad man vill uppnå  (det sista är min kommentar). Men alla går tillslut, det är hennes slutord.

Baby drive, det ska bli även mitt mentala ord för tillvaron och min träningsfilosofi framöver. Med min bakgrund som utbrändochtillbakatilljobbet och fallatillbaksigen om än bara lite, så behöver jag just detta. Ibland så går det inte som man har tänkt sig även om man gör allt rätt. Då är baby drive bra att ta till, att försöka igen. Att inte ge upp vilket kan kännas lätt när man ramlar som jag har gjort.

Tillslut så funkar det! Bara jag försöker igen och tillslut så kan jag gå…på det sätt som jag vill.

Det ger mig energi!

Tack för det Therese, kan du kan jag!

Om färskvara

Efter den lååånga oktober månad utan träning..eller i allafall alldeles för sporadisk för att det skulle kunna  kallas träning med kontinuitet, träning som ger något tillbaka. Träning då jag märker resultat, vilket jag tidigare har varit så stolt över. Så är jag nu igång igen.

När jag tränade med min personliga tränare Camilla för första gången på länge i måndags, så var jag nästan gråtfärdig, ja smått deppad över att träning verkligen är färskvara. Vore det inte för Camillas enorma energi så hade jag lagt mig ner på golvet och gråtit ut min frustration över att inte orka så mycket som förr…och då är förr cirka 4-5 veckor bakåt i tiden. Inte de år som jag hade haft uppehåll tidigare.

Jag kände mig som en riktigt stor pessimist, glaset var verkligen halvtomt. Det var svårt mycket svårt och inte precis likt mig att tappa gnistan. Jag har ju verkligen kunnat spotta i nävarna och ta nya tag tidigare. Jag iakttog mig själv med förundran. Ja, så här kan man ju också känna tänkte jag med gråt klump i halsen. Varför var det så svårt att fånga upp glädjen att äntligen kunna träna igen??

Men så idag så hände det när jag stretchade efter mitt pass på gymmet.  Jag började känna mig stark igen, jag fick en skön känsla i kroppen även om jag var otroligt trött. Och jag fick Kentas låt i huvudet Just idag är jag stark utan jämförelser i övrigt ;). 

Jaa, det är så skönt att få tag i den känslan igen.

Om att utmanas…

…och att utmana sig.

Efter att äntligen ha kommit ut ur virusträsket med trötthet, muskelvärk…you name it, så är det nu dags att prova på att träna igen. Jag har inte orkat tänka träning på en månad minst. Första veckorna höll jag på att gå åt när jag fick tränings abstinens men inte orkade. Såg bara den träning som jag inte hade gjort och inte orkade göra framåt. Vet ju hur snabbt det jag har byggt upp försvinner bort..

Som tur är så vet jag att jag kan vända mina negativa tankar. Att om jag tänker mer på sikt…ser träningen som en investering på lång sikt, för livet. Så är det här helt okej. Jag är sjuk nu, men snart sätter jag igång igen…det kändes bra mycket bättre genast.

Men nu när det är dags att börja komma igång igen så det tar emot lite. Det är väl konstigt i ljuset av att det var jobbigt att inte orka?!  Den där tiden som fanns tidigare…ja, den har försvunnit. Som tur är vet jag med mig att bara jag tar mig tid med ett pass så är det igång igen. Men jag behöver en knuff.

Då ringer en vän, hon har bokat in sig på ett corepass på det ställe där jag tränar…ska jag hänga med? 

Okej, jag hinner tänka tusen tankar…eller två. Det första är

–Hjälp!

Det andra är

–Okej!

Hjälp för att det just är core jag behöver som mest men kanske hoppar över när jag kan.  Hjälp! för att jag var på ett corepass för flera år sedan. Det var en 30 minuters näradödenupplevelse. Jag har aldrig varit med om en längre halvtimme. Det här är 55 minuter!!

Okej! För att jag önskade och behövde en knuff och den kom timmarna efter att jag tänkt tanken och för att jag vill träffa min vän, det var länge sen och så för att jag vill utmana mig.

Såå om jag inte skriver här på ett tag så vet ni….;D

SatsCore
En klass med funktionell styrketräning för våra coremuskler (mage och rygg). SatsCore passar utmärkt att kombinera med konditionsträning, styrketräning eller som ett enskilt träningspass.

Tillagt senare; I survived och det var buskul!